Dagens Nyheter – 18 januari 1872, sida 2

Såsom ett tacksanmhetsminne öfverlemnades vid en för några dagar sedan å stadskällaren i Falköping anordnad kollation å stadens samhälles vägnar till förre hotellvärden å Ranten, hr Johansson, ett prydligt fotografialbum, Hhvartill medlen subskriberats inom sambhiället, som härmedelst ville visa sin erkänsla för såväl den storartade välgörenhet hr Johansson utöfvat mot stadens fattiga, som den välvilja mot samhället i öfrigt br Johansson under hela den tid, han varit medlem af detsamma, städse ådagalagt. Afildem veteran. I Upsala-Posten läses: Den 26 december afled inom Öfvergrans församling f. d. korporalen vid lifregementets dragonkår, kyrkovaktaren Petter Botin. född 1787. Som landtvärnist utgick B. i 1808— 1809 års krig, blef derunder tillfångatagen och förd till Ryssland, men räddade sig ur fångenskapen och återkom till Sverige. Efter sin återkomst lät han inskrifva sig som dragon och blef för sin exermplariska du lighet snart korpral. Han var med i krigen 18183 och 1814 samt deltog på ett berömvärdt sätt i fältslagen vid Gross Beeren, Dennewitz och Leipzig. Han blef 1842 kyrkovaktsre och skötte som sådan sin befattning med största noggrannhet till allas belåtenhet. samqväm var han underhällande och höll muntert målron vid makt, gerna talade han om sina krigarebragder och äfventyr. dervid han för den goda effektens skull begagnade sig af hvad han under sina kampagner inhemtat af fråmmande språk, hvilket naturligtvis gjorde hans framställning så mycket mer målande och originel. För att hedra den gamles minne voro dragoner i full uniform kommenderade till begrafningen, vid hvilken jemväl Håbo skarpskyttekår in fann sig, så att ett ståtligt liktåg och behörig saut icke fattades. Rtt makolöst äktenskap. För omkriog 3 .nånader sedan ingick f. d. husaren N. Kronberg i Tågarp af Verums socken i Skåne äktenskap med en qvinna derstädes vid namn Malioa Nilsdotter. Sedan smekmånaden hade tilländalupit, började det nygifta paret råka i oenigbet, hvilket ej slutades förr än visadt blef hvem som var den starkaste. Hustrun funderade då ut ett sätt att göra pi nan så kort som möjligt; hon gick en söndag till församlingens kyrka, förskaffade sig der 12 bastanta karlar, hvardera försedd med knölpåk, och marscherade med dem till sitt hem. Ankomna dit kl. 9 på aftonen, körde hon sin kära hälft på porten, och med tillhjelp af sina biträden flyttade hon samma natt till en annan i närheten boende person och medtog all befintlig lösegendom samt bortsålde sjelfva husbyggnaden. Att mannen blifvit förargad öfver ett sådant ofog kan man knappt undra öfver; han har å sin kära maka uttagit stämning till häradsrätten, med yrkande om laga äktenskapsskildnad. Glyckshändelse, I föndags morsö straxt efter Köping—Hult-tågets ankomst till Örebro jernvägsstation inträffade derstädes en synnerligen beklaglig olyckshändelse. En täckt och fullastad kreatursvagn skulle vexlas från det ankomna Köping—Hult-tåget till det straxt derpå afgående blandade Stoekholmståget. Vagnen, som passerat en af de söder om stationen belägna vexlarne, hade af maskinen fått en knuff för att gå nerrut fram till det vid platformen stående tåget Nu företog sig en äldre qvinna att helt lugnt och utan att ana någon tara spatsera i spåret framför vagnen. Stationsskrifvären Robert Örbom, som tjenstgjorde vid tåget, varseblef qvinnan, tillropade henne en varning, liksom en bak om vagnen gåends stationskarl redan förut men utan framgång varnat henne, och skycdade ned för att få henne bort ur spåret och räddad ur den ögonskenliga fara, hon löpte. Gumman lät omsisom sprang iRutft, kom uden men herr.Oskom, den kullkastad. Han föll då tvärt öfver banan, så att hans rygg en sekund hvilade emot ena skenan. Med ögonblicklig besinning faltsde han nu tag i vagnens högra buffert och lyftade six sålunda töl en del ip Han slipade med vagnen några alnar, men till slut föll ban, och i det han sökte kastas sig utom spåret, fick han högra foten under hjulet. af hvilket den blef till en del krossad, liksom benet blef illa tilltygadt. Oaktadtsmärtan hade herr Örbom nog själsnärvaro att draga till sig foten, innan äfven det andra hjulet hann å öfver-den, samt nog.kraft att resa sig.upp utan ijelp. Han inbars på godsmagasinets kontor, tills en bår hann anskattas, hvarefter han fördes till lasarettet, der han nu vårdas. Han harthela tiden i under plågorna visat icke vanlig styrka och tålamod — Huruvida den skadade foten måste amputeras helt och hållet eller ej, lär ännu icke vara afgjordt. s Mars da FI mensa han mnn:nfsas Fd 2 ;