Dagens Nyheter – 18 januari 1872, sida 2

bröder. Går du ej dagligen till dem i deras burar, och är icke denna din förkärlek för djuren hufvudsakliga anledningen till att Santenio, deras herre och mästare, ofta fått se dig och fattat tycke för dig? Ryter icke lejonet vänligt emot dig, när du nalkas dess bur, och viftar ej tigern med sin väldiga svans, när han blir dig varse, såsom vore han en hund, hvilken ville krypa till dina fötter? Nåväl, alla dessa djur bedja på samma gäng som derås herre, att du må komma till dem och blifva hos dem så länge du lefver. Gud vill förbarma sig öfver oss i vårt armod, han vill att vi åter skola bli rika, lyckliga och ärade af menniskorna. Nej, nej, skratta icke så föraktfullt, säg ej, att det icke är någon ära att vara en djurtämjares hustru. Du skall bli en rik mans rika fru; detta är allt. Var öfvertygad om att, när du visar dig för verlden i ditt präktiga ekipage med fyra ståtliga hästar, och när du i dina salonger ger utsökta middagar, skola menniskorna gerna öfvyerse med din mans yrke, glömma hans tigrar och apor, för att endast komma ihåg hans guld och rikedomar. O, Marie, Marie, du måste gifva denne man din hand, det är en helig pligt, som du har att uppfylla mot dig sjelf och äfven mot mig. Du måste godtgöra hvad din far brutit, du måste från hans graf borttaga den förbannelse, som jag slungat deröfver, och genom att åter göra oss rika och lyckliga, måste du gifva hans fridlösa ande ro.