Dagens Nyheter – 17 januari 1872, sida 2

Riksdags-Nyheter, Årets lagtima riksdags förhandlingar började i går, då båda kamrarne sammanträdde kl. 10 f. m. Kamrarnes förre ålderspresidenter, hr Sprengtporten i första och hr Hierta i andra kammaren, öppnade äfven denna riksdag. Hr Sprengtporten inledde förhandlingarne med följande tal: Mina herrar! Det är nu till sitt sjette lagtima möte som denna högt ärade församling sammanträder; och att dess öfverläggningar icke skola fruktlöst aflöpa, äro vi berittigade antaga, i hetraktande såväl afstatsverkets gynnsamma ställning, som ock våra näringars anmärkningsvärda utveckling, med hvilken alla mera omfattande fosterländska företag böra gå hand i hand. I hvad mån de förhållanden utom oss, som framkallats af de senaste verldshändelserna eller varit verkande orsaker till deras uppkomst, äro egnade att utöfva ett inflytande å riksdageförhandlingarna, är för oss ännu obekant; men sannolikt förefaller det likväl, att det sista ordet i försvarsfrågan icke är utsagdt, och att denna fråga, i en eller annan form, måste återkomma vid våra riksdagar, intill dess det mål är uppnådt, som bäst och värdigast motsvarar landets sjelfständighete fordringar och kraf. Hvilka öfverläggningsimnen vår rörliga tid i öfrigt kan komma att erbjuda oss, synes än mera ovisst; men hvilka de än må blifva, skola de utan tvifvel mötas på detta rum af en oviäldig och fördomsfri granskning, så att de beslut, som fattas, må säkert och varaktigt leda till vårt älskade fogterlands lycka och väl. Med dessa förhoppningar helsar jag begynnelsen af första kammarens arbeten och förklarar dsgens sammankomst öppnad. Hr Hierta yttrade i andra kammaren: Mina herrar! Enligt riksdagsordningens föreskrift tillkommer mig såsom äldsta riksdagsmannen inom denna församling den äran att få öppna andra kammarens sammanträde till 1872 års riksdag och frambära det första offentliga uttrycket af våra ömsesidiga välönskningar. Ett tillfälle sådant som detta, då sinnena utan skiljaktiga meningar mötas i känslor af högaktning och vänskap, grundade på öfvertygelsen om allas fosterländska sträfvande, synes väl egnadt att gemensamt kasta en blick på de sedan en föregående sammanvaro i den yttre verlden inträffade nya eller för omdömet mera klarnade förhållanden, som kunna och böra inverka på våra förestående arbeten. En sådan blick omkring oss, vare sig inom en närmare eller .mera vidsträckt synkrets, framkallar i högre grad, än på länge varit beskärdt, känslor af tacksamhet mot Försynen samt lyckönskningar för oss sjelfva. Vårt eget land har ur naturens sköte och ur näringarnas lif hemtat en lekamlig välsignelse, som, rätt begagnad, skall lätta många bekymmer. Och inom de öfriga länderna, så långt civilisationen sträcker sig, hafva intrycken och följderna af det:senaste krigets fasor alstrat enforåran på varaktig fred, öfver allt uttalad med en styrka, som ingen makt på lång tid skall våga trotsa och för hvars tillfredsställande en borgen jemväl ligger i.den ifver, hvarmed bågen öfverallt riktas på inre eröfringar, som icke vanhedra menskligheten. -Dessa sakförhållanden böra ingifva en grundad förhoppning, att de fosterländska räddhågor för en inbillad roflystnad hos öfvermäktiga grannar, hvilka icke längesedan förmådde utöfva ett visst inflytande äfven inom detta hus, redan börjat och tortfarande skola lugna sig, samt befintliga tillgångar sålunda kunna användas till lättande af de ökade bördor, 30m riksförsamlingen: under den niästförflutna tiden ansett sig nödsakad att pålägga de skattdragande. Om detta önskvingsmål skall vinsas, kan icke afgöras i dag; men ingenting hindrar ett ömsesidigt löfte att icke lemna det ur sigte. I ett så betydelsefullt ögonblick som detta kan icke förbises, att vi i dag inträda i sista afdelningen at det tidskifte, för hvilket andra kammarens ledamöter erhållit valmännens uppdrag . att vara svenska folkets representanter, samt att vid slutet af detta tidskifte landetbar rätt att fråga, hvad vi under detsamma förmått uträtta Denna tanke skall bidraga att stärka oss i föresatsen att i alla öfvarläggningar och beslut söka uppfylla vår skyldighet så, att 1872 års riksdag må efterlemna ett tacksamt minne: och hjelpa sina föregångare till ett vittnesbörd derom, att någonting genom representationsreformen är vunnet för fäderneslandet. 5 Efter verkstäldt upprop af kamrarnes ledamöter, hvarvid åtskilliga voro frånvarande, somliga på grund af anmäldt förfall, andra utan att hafva uppgifvit orsaken till uteblifvandet, utsågs af ålderspresidenterna den de: putation från hvardera kammaren, som hos konungen skulle begära utnämnandet af talmän och vice talmän. Deputationen från första kammaren, som anfördes af hr P. von Enrenhgim, utgjordes af fölianda nersoner. nemlioven hrr Ribbing