Dagens Nyheter – 11 januari 1872, sida 2

han ver ja i detta läge, ty han fruktade att hans mäktige fosterfader icke skullo tillåta en förening imellan honom och hans kirleks föremål. Tan öfvertänkte just hvilken versform bäst skulle svara mot hans upprörda känslor — då plötsligen den fogra Nanny stod framför honom och hela den tilltänkta poetiska skapelsen, till litteraturens förfång, med en3 gick upp i den verkliga förnimmelsen: det är hon. Nanny å sin sida blef visserligen något öfverraskad af detta oväntade möte, men allde!cs icke skrämd, hvilket deck onekligen hade varit mera salongsmoessigt. Hon fattade gig genska snart och utropade pi engelska och det med denna roliga brytning som svenskarne och särskildt gotländingarne ha då de tala Shakespeares, Foöx, Teanysons och Dickens språk, men hon sade blott: God afton, herr kaggforstlare.tt Det var för mycket för unge Mortimers högstämda känslor, han ville ila bort, men dest gick med honom gom med der, bvilka vil föreställningen af en opera sjunga: låtom 083 ila, ila! och det oäktadt stå qva: som fastvuxne på golfvet af de tiljor som föreställa verlden. Stackars Mortimer! Flickan ver hurtigare — hon hade sannolikt kyligare blod än den som flöt i Mortiners ultr: pormasdiska ådror; nogaf hon gaf honöm ett lätt slag på axeln och sade i ledig ton: God afton, sado jag, hvad svarar mastern?4