Dagens Nyheter – 11 januari 1872, sida 2

URngel från stjernblå sky! hvad jag söger — hvad jag säger — Säg god afton och rick mig en gång igen din hand; se så der, och nu godnatt! Hon bade fattat hans hand innan han visste ordet utaf, com det heter; och skulle just försvinna, då den normandiska bloden vaknade till lif i Albionssonens bröst och han med ett mera sjömansän riddarlikt sätt utbrast: Ship ohoj! Nu började den näsvisa gutskan skratta och Mortimer, ,som vaknade: till medvetanda af sin belägenhet, yttrade ändtligen, förlägen men godmodig som han var: God afton, Nanny lilla, jag kom egent: ligen hit för att se ruinerna — och tänka på dig.4 (Tackar, snälle märssalingsriddareX, svarade flickan, men fast jag inte är någon ruin ännu, så ge nu dock hellre på mig och tänk på ruinerna. Jag skall säga att jeg har mycket brådtom, ty pappa skulle vänta på win vid Pallisaderna klockan tio.4 Ja, ment, invände Mortimer tveksamt, klockan är ju ännu icke mera än nio och jag vill verkligen in till S:t Karin. Kom med, det måste vara vackert vid månsken.4 0 ja, det är vackert, svarade Nanny plötsligt i en helt annan ton, det är förfärande vackert, men jag törs inte gå dit ia allena när månan skiner. — då dansar der allt rundtomkring mig. Do gamla pelarne äro blå