Dagens Nyheter – 11 januari 1872, sida 2

vår vän Mortimer något brydd, samt för att slippa rodna alltför ofta, begagnat en del af natten för att sammanskrifsa en kort och sanningsenlig berättelse om förloppet. Får jag läsa upp den? Gerna, min son, jag kan ju anse det för en spalt i min morgontidning, hvilken jag här i alla fall saknar. Låt höra. Och Mortimer började med skalkaktig blick på sin ärade åhörare: Sagan om den sköna Zorohayda och den Blå Riddaren. (Forts. på W. Irvings Alhambra-dikt ) Såsom hvarje vär af den verkliga skönlitteraturen vet, här den snillrike amerikanaren i sin mohriska sannsaga De tre sköna prinsessorna låtit den blå riddaren och den ljuft blyga prinsessan Zorohayda skiljas åt vid slottet Alhambra i Spanien, hon suckande på sitt höga torns balkong, han suckande djupt nere i Darros dal. Men de skildes imellertid. En mild försyn, som leder allt till det bästa, hade dock beslutit att de för sin vackra kärleks skull åter skulle finna hvarandra. Men detta skulle ske i den höga 1 orden, icke uader Spaniens soliga himmel. Ej heller skulla han mera vara en riddare eller hon en pringosa. Alldeles icke. Hen skulle vara en djerf engelsk sjömanspojko och hon ej sultanens i Granada yvgsta prinsessa, utan dottern till en lots på en eflägsen ö i Skan