Dagens Nyheter – 10 januari 1872, sida 2

NARE Några minuter derefter kom Mortimer hem. Han berättade skrattande att han mött den gamle lotsen i trapporna och att denne stöllt sig midt framför honom och sagt: Cgosse, jag tycker du just kunde ta mig i hand, fast du är så fin — du. Det gjorde jag gerna, fortfor Mortimer, tmen han kramade min hand så att jag trodde åen befann sig i cit af vår timmormans skruf.täd. Men det roligaste var att han slutligen hugnade mig med en lika kraftig omfamning och dervid snyftarde utbrast: Gossen och flickan, flickan och gosson — ja, lita du på kaptenen och mig, pojke, kom ihåg det; du har vänner i viken. CNåS, sado Ralph och kastade en forskande blick på sin foaterson, nå, kvar har du varit i qväll?t Jag begagnade det sköna månskenet för att besöka S:t Karins ruiner, svarade den unge marner. 48:t Karin! aha — nå hvarför just den ruinen? sporde Ralph. CAckt, svarade yvglingen med en suck som till hälften antydde förhoppningen att slippa från den äldres examen, men icke heller saknade en återklarg af någon juf håggomst, ack, den är så vacker, och nånskenet lika som återger de sköna hvalfyen deras fordna lif — jag drömde mig tillbaka t:ll Alhambrasg förtrollade salar, der vi för tre år sedan, det