Dagens Nyheter – 10 januari 1872, sida 1

SS MV ändå att han är rik och mäktig. Nå, Gud sko lof att eaken nu tagit den vändningen ; men kom ihåg, kapten, inga vinkar. Tyst, gubbe, sade Ralph allvarligt, Chyad jag lofvat står fast. Men hennes vilja ? Hå, håt, inföll lotsen med ett skrockande löje, den saken tror jag reglera de ganska snart på tu man hand, om jag får tro mina gamla utkiksögon. Tro mig, der är redan land i sigte, med en koja och ett hjerta uppå. Skulle Nanny?4 utropade kaptenen, skulle hon så lätt? Men, Gud ske lof, Mortimer är en ordentlig yngling. Och hon sedanX, afbröt Stenström otåligt, ta mig f—n, ursäkta jag svor, men inte går han så dikt bidevind förbi lifvets klippskär som hon. Hon är, småröt gubben, och tårarne kommo honom i ögonen, hon är den bästa flickskuta jag någonsin sett härimellan Högklint och Tristan PAcunha. Kapten Ralph vände sig bort, hans hjerta klappade hörbart. Adjö nu4, menade lotsen, klockan är tio och flickan, som hade ett ärende i staden, just vid S:t Karins ruin, skulle klockan tio vänta mig vid Pallisaderna (en öppning i Wisbys vallar, invid det fordna slottet). Farväl, kapten. Handla raskt, så är vissheten närmare. De togo afsked af hvarandra hjertligare än hvad deras första möte tycktes utlofya. Lotsen gick.