Dagens Nyheter – 9 januari 1872, sida 2

detta minnesvärda moment. Främlingen, som fullkomligt genomskådat sin man, bad honom följa sig till sitt logis. Hit ankomne beställdes frukost för tre personer. Styrmannen stannade qvar hos de fyra fororna med hvar sina tjugufyra små men mysteriösa kaggar, hvilka Snällgren i förbigående egnade en spejande blick; i dess ställe åtföljde nu unge Mortimer sin fader. Min son, herr BSniällgren, presenterade kaptenen och de satte sig till det snabbt och väl serverade bordet. Vill ni, sedan vi först fått svenska pengar, bli min sons Wisby ruin-menter, herr Snällgren?4 sporde engelsmannen förbindligt. CMed största nöje, om min ringa förmåga kan motsvara det åtagandet, svarade gotländingen, Xruiner äro svåra att preseatera i sin riktiga färg.t tBra, återtog Ralph leende, men vid vår ålder my dear, har man skådat så mycken mensklig vansklighet, att monumentala ruiner näppeligen kunna för en ung man presenteras, såsom ni träffande nog uttryckte er, så väl af någon annan som af en erfaren man. Efter intagen frukost tände kaptenen sin cigarr och bjöd de andra följa sitt exempel. Då jag berättar någonting, röker jag gerna, gade han, Soch nu vill jug berätta för den der unge herrn en liten historia ur lifvet i Wisby.