Dagens Nyheter – 8 januari 1872, sida 2

om och varseblef genast Nanny, som mod sakta steg, alldeles som hade hon icke vetat utaf hans närvaro, gick utmed vägen. Speljakt, ohoj! ropade den unge sjömannen muntert, får jag sjunga med?4 Men nu blef det Nannys tur att skratta. tCHvar ä kaggarne, merry saylor boy? svarade hon med ett leende som alldeles liknade ett skratt, hvarför suckade du som bäst — ha de rara tunnorna gått förlorade? Nu börjades der i tallarnes skugga en rolig lek. Mortimer ville fånga Nanny, men se, det lyckades icke så lätt. Omsider lit dock den viga klippnymfen fånga sig och de två satte sig på hvar sin trädstubbe, ganska nära hvarändra. CHvarför suckade du? frågade Nanny återigen, Shvarför suckade du då jag först fick sigte på dig? tJag tähnate på dig — och — och på min far, Nanny, och han är så sträng — — CÄT den förnäme herrn verkligen din far? sporde fickan. Mortimer rodnade, såsom det heter, öfver ögon och öron. Nanny, sade han sakta, nej, han är blott min fosterfader, men jag kallar honom pappa sedan bfrndomen.4 Du har alltså ingen pappa? frågade Nanny med synbart deltagande. Ack nej, Nanny, och nu skäms du väl för mig? genmälte den vackre Albionssonen och