fon a EAA Den i tidningarae förda striden rörande riksdagsmannakar.didaterna beredde rörelsepartiet i hufvuästaden en seger, hvartill likväl detta partis ledamöter på valdagen endast 1 TIngA mån bidrogo. Det var några tidningars agitation mot professor Carlson som skrämde andra tidningar från att uppställa honom såsom definitiv kandidat och samla de stationäras röster kring honom. Mari undgick sålunda att få in i andra kamTaaren en så talangfull kämpe för det byråkratiska systemet samt för både politiskt och socialt stillastående som professor Carlson. Att professor Edlund och kungl. sekreteraren Wallden blefvo invalda torde icke få anses såsom mätare för hufvudstadens politiska tänkesätt i allmänhet eller särskilt för dess regeringsvänlighet. Hr Edlunds åsigter kunna endast af hans umgängesvänner vara kända, om ens af dem; och hans val måste således egentligen vara att tillskrifva hans utmärkthet såsom vetenskapsman, äfvensom dertill natv.rligtvis bidragit att de i valet talrikt detagande statstjenarne antagit att professor Edlund åtminstone icke kunde komma act motsätta sig deras intressen. Jir Walldn har haft tillfälle under den tid Stockholms Dagblad stått under hans dedning att ådagalägga att han är helt och hållet en regeringens man; och om ett större antal af valmännen i bufvudstaden hade deltagit i valet och majoriteten bland dem röstat vå hr W., så skulle detta väl måst anses för ett förtroendevotum åt ministdren. Men nu har inalles icke ens en tredjedel af de röstberättigade afgifvit sina röster, snarare blott en fjerdedel; och den halfdel deraf som utsett hr W. till riksdagsman utgör blott en sjundedel eller åttondedel af Stockholms valkorporation. Hr Walld6ns seger är förmodligen hufvudsakligast en följd deraf att han bär ett sedan 40 år genom beskedlighet och oförarglighet i Stockholm välkändt vordet namn, hvartill kommer att embetsoch tjenstemännen visste att de alltid skulle hafva hans röst att räkna på. Det är troligt att åtminstone en eller annan af de öfriga kandidaterna icke är riktigt belåten med den utgång valet fick; men vi undra om någon kan vara mera missnöjd deröfver än hr Walldns företrädare i kammaren, hr Grafström. Han, en ren demokrat, hvars afgång alla frisinnade beklaga, uade för ett par år sedan den oförsigtigheten att föreslå hr Walldån till stadsfullmäktig innan han kände dennes tänkesätt, och då förslaget blef antaget, höjdes hr W. så. lunda medelbarligen af hr Grafström på första steget af trappan till riksförsamlingen, der hr Walldn nu troligen skall till och med undvika hr Grafströms stol för att icke blifva besmittad af demokratism. De somicke röstat på hrr Edlund och Walldån lära under riksdagens lopp icke underlåta att gifva akt på huruvida någondera af dessa herrar sätter sig emot något enda af regeringen äskadt anslag eller förordar någon af en riksdagsman föreslagen nedsättning i budgeten, eller om de i detta hänseende komma att förhålla sig lika Xtyst och beskedligtt som de äfvenledes genom ersästningsval i kammaren insatta herrarne Carlen och Sjöberg. I tvistiga anslagsfrågor hänger afgörandet inom riksdagen på ett så ringa antal röster, att hvar och en bör tagas noga vara på. Om Stockholm valt i stället för hrr Carlen, Ta nr EE