Dagens Nyheter – 8 januari 1872, sida 2

MA drog sin hand tillbaka ur Nannys, som ömt fattat densamma. (Jag skämmas för dig! Nej, nej, utropade den ljufva tärnan :och rodnade djupt, jag nästan tycker mera om dig för det, ty jag, ser du, har hvarken far eller mor.4 CNannylt sade Mortimer förvånad, hvad är då den gamle lotsen?4 Min fosterfader4, inföll flickan, ja, ja, jag hörde det en natt, då jag var liten öch mycket sjuk och de trodde att jag sof — men det får du icke tala om.4 Det lofvar jag dig4. genmälde Mortimer och fästade en öm blick på den unga tärnan, som med tillgifvenhet återgäldade densamma. Detta vexlande af vackra ljusglimtar ur själens djup måtte i den unge sjömannens inre ha framkallat en elektrisk gnista, hvilken liksom tändande slog ned i minnens verld. Nanny, frågade han plötsligt, i det han fattade hennes båda händer, Cdu heter Nanny, ja, nu kommer jag ihåg, så hette också hon — säg har du altid varit så fattig som nu? CFattig? svarade flickan stött, jag är icke fattig så länge jag kan arbeta. Förlåt, Nanny; fortfor ynglingen ifrigt, men kommer åu alldeles icke ihåg något om din verkliga pappa och mamma? Jo, sade Nanny drömmande, om du vill veta det, så var det förut liksom hade jag varit på ett stort skepp och -— vänta — ett blekt fruntimmer klädde mig alla morgnar