Dagens Nyheter – 8 januari 1872, sida 1

och — och jag fick någon gång gunga på en mans knä, hvilken jag kallade pappa, men fader Stenström säger att jag bara drömt alltBammansg.t, Kommer du inte ihåg, Nanny, en stor svart klippa med en liten äng inunder och hvilken du kallade din trädgård?4 sporde Mortimer med darrande stämma. Ja, du, inföll Nanny lifligt, huru vet du det? Och min snälle trädgårdsmästare, det var en pojke något större än jag, honom mins jag bra nog — men det är ju alltsammans blott en dröm, tillade hon vemodigt. Kommer du ihåg den krans af små blommor som din trädgårdsmästare gaf dig då ni skildes?4X frågade ynglingen, och bloden -sammanpressade sig omkring hans hjerta, lemnande kinden blek som snö, Kransen4, hviskade Nanny liksom för sig sjelf, kan det vara den lilla vissnade kransen som jag så noga förvarar mellan bladen i min bibel? CNanny, Nannylt jublade vår gsvärmiske unge vän, det är du, det är du! Känner du icke igen trägårdsmästaren Mortimer — Oo, min Nanny? Ja, men, sade flickan, som rodnande drog sig ur britens stormiga famntag, han var mycket mindre än du. Jag har vuxit liksom du, Nanny, gentog Mortimer och fortfor sedan: ett underbart ljus börjar gå upp för mig — 0, himmel, om