Dagens Nyheter – 4 januari 1872, sida 1

eller tullagstiftning, om grundskatternas aflösande 0. s. V., genom sin röstsedel bidraga till att lös. dem. Låt den menniskoälskande, redbare medborgaren, den lygande vetenskapsmannen i Herrans namn få i fred och ro på sin väg arbeta till mensklighetens fromma! Denna hans verkeamhet är för kostbar att offras upp blott för att tillfredsställa Aftonbladets hunger efter en kandidat, som kan gå igenom. Vi tillåta oss återkomma till en kandidat som vi nämnt förut, som ett par andra tidningar jemväl förordat och som vi hoppas skola bli vald. Det är smeden H. Hagerman. I ifvern att genomdrifva kandidater som icke skola besvära ministeren med rop om undanrödjande af det föråldrade, embetsmannamessiga Sverige eler om någon återhållsamhet vid nu inträfade uppsjö i statskassan, har Aftonbladet sökt betaga hr Hagerman liberala valmäns sympatier genom att det enfaldiga och illvilliga föregifvandet att han skulle vara ett slags tjensteman. Aftonbladet säger nemligen: Vi tro att de, som hufvudsakligast skulle vilja rösta på hv Hagerman, såsom en representant af arbetet och de sjelfständiga yrkesidkarne, gent emot beroende embetsoch tjenstemän och löntsgare,, alldeles misstaga sig i sin uppfattning af hr Hagermans ställning. Han är nemligen anställd såsom smed vid k. myntverket, som hör under k. statskontoret, och är för denna sin befattning af staten aflönad. Han befinner sig sålunda i samma ställning som en tjensteman ; han arbetar i statens tjenst liksom myntproberaren och kontrollören. BSkilnaden är den, att tjenstemännen i så måtto äro mera oberoende och i sin ställning ha någon garanti för sjelfständighet, att de endast kunna afsättas till följd af begångna tjenstefel efter dom och ransakning, då deremot hr Hagerraan kan när som belst entledigas. Det låter något! Hr Hagerman är anställd vid kungl. myntverket, som hör under kungl. statskontoret, och som detta åter hör under kungl. m:t, så är väl hr Hagerman, när allt kommer omkring, så godt som anställd hos majestätet sjelf ... Skämt åsido, hr Hagerman är smedsarbetare vid myntet, han arbetar der med sina händer från morgonen till qvällen mot dagspenning, och om han i dag icke finner sig vid myntverket eller myntverket icke behöfver hoLU, så BKlljads Ur av I HVAR VUM I ae gon eller om måndag arbetar hr Hagerman hos någon annan. Det är arbetarens lott. Och det är det som gör skilnan så stor, att den skicklige arvetaren kan få anställnivg på annat håll, när han förlorar en plats, men sådant är nästan omöjligt för tjenstemannen: om han lemnar ett verk der han gått 10—15 år måste han börja på nytt i ett annat, hvilket är ungefär detsamma som att svälta ihjäl. Det har sagts att hr Hagerman icke såsom stadsfullmäktig visat sig ega någon mera utmärkt förmåga att på något sätt göra sig gällande såsom målsman för arbetet och arbetarne4? . . . Ja, hvem har väl förmått att hos stadsfullmäktige uträtta mer än han? Underverk må man icke fordra af hr Hagerman. Säkerligen har dock hans förmåga vuxit i stadsfullmäktigskolan. Och hvad har icke hr Hagerman utfört för ett storverk under den tid han varit en af stadens män! Han, arbetaren som stått med hammaren och filen från kl. 8 på morgonen till 6 på aftonen, har derefter funnit tid och krafter ändock räcka till att uppehålla, föröka, styra och leda en arbetareförening som i denna stund räknar tre tusen oktiva medlenmar. Det är en förening för andlig odling