Dagens Nyheter – 3 januari 1872, sida 1

hvilket fall denne tjensteman blifve mantals skrifven der han sålunda vistas; Hr Carlson är såeom professor anställt i allmän tjenst, med Upsala till tjenstgö. ringsort, och derstädes skall han, som : maj 1870 erhöll afsked från stadsrådsembe. tet, redan nästderpåföljande och äfven sistförlidne höst ha varit mantalsskrifyven, såvida han icke erhållit tillstånd att vara boende utom Upsala. En insändare i Stockholms Dagblad invänder att k. m:t beviljat professor Carlson tjonstledighet, men dermed följer icke rättighet att vistas på annan ort; och det har försäkrats — dock icke från officiel källa — att sådant tillstånd hvarken är vordet sökt eller beviljadt. Med en oförliknelig blygsamhet har Stockholms Dagblad i gårdagsnumret öppnat den serie af insända artiklar avgående riksdagsmannavalet, hvarmed det hotar, med srekommenderandet uti ex uppsats af tidningens egen utgifvare jemte professor Edlund, och uti-en annan af hrr Carlson och Svanberg. Det torde icke vara ur vägen att, ingan floden af dylika artiklar stiger alltför högt, med ett par ord belysa dessa kandidaturer. Om hrz Wallden och dlund terde icke hvarken vara mycket att säga eller behöfva mycket ordas. Ingendera lärer väl på fullt allvar komma i fråga, helst, hvad hr W. beträffar, det vilkor af en Ssjelfständig och oberoende ställning, hvars nödvändighet den ene insändaren i Dagbladet förutsätter såsom erkänd, saknas, så länge samma tidning är beroende af öfverståthållareembetets och öfriga myndigheters annonser. Hr Edlund torde otvifvelaktigt ega större sjelfständighet i ställning. och karakter, men hans försagdhet skulle säkerligen hindra honom att göra det gagp, som af en representant rsåste begäras. Så kunnig han är i naturvetenskaperna, så oförfaren och främmande skulle han finna gig i statssaker. Han är Cett barn i politiken, yttrades redan första gången hr M. på ett valmöte föreslog honom; och af sådana har andra kammaren redan mer än nog. En lätt igenkänlig insändare har, hyllande satsen: den ena tjensten är den andra värd, ifrigt förordat fabrikör Svanberg, jemte statsrådet Carlson. Utom åtskilligt tanklöst snack om de egenskaper, som för en representant erfordras, hvilket visar attins. sjelf, ehuru dertill af sin nuvarande ställning i hög grad manad, ej gjort sig reda derför — dessa egenskaper skulle nemligen endast vara intresset för det besvärliga kallet och en sjelfständig ställning; förmåga, fostertländskt sinnelag och sjelfständig karakter vore ej behöfliga — framställer ins. den för hans kandidater tillintetgörande frågan: Shvarföre valdes just den mannen bland många hundra som voro lika goda som han. Denna fråga måste ej blott hufvudstadeu, utan äfven hela landet göra sig, då man vill påtvinga Stockholm en Upsala-professor, som, så länge han såsom ledamot dels af presieståndet och dels af konungens råd, det förmått, med händer och fötter arbetat mot hufvudstadens intresse, och en fabrikant, med vilken stadens invånare under hans föresående riksdagsmannaverksamhet icke varit ner belåtne än att de vid nästa val utesluit honom. Hr Jarlson hade den ingalunda I: