Dagens Nyheter – 2 januari 1872, sida 1

t och föreslog följande dagordning, utmärkt för sitt moderation: Räknande på stt lagen tillämpas lika mot ella, återgår kammaren till dagordningen. ; Detta förslag ogillades af regeringen, och en diskussion uppstod, hvarunder general Ducrot vände sig mot krigsministern med det påståendet att krigsrilttens förfarande var olagligt. Nu inträffade en episod af temligen pinsam natur. AR Hr de ta Roche Thulon frågade general de Ciseey, om general Iadmiranlt någonsin begärt tillstånd att kalla Ranc inför rätta. General Cissey svarade icke direkt på frågan; han meddelade endast att hr Rane nyligen undergått förbör inför en ransakningskomite, som icke fonnit rnödigt att inleda någon vidare rättegång möt honom. Hr Dufaure, tillfrågad, om icke regeringen Iåtit förekomma oftaberörde Rancs arr stering, förnekade ej besiämåt att eå var, utan! upplyste endast ätt denna fråga aldrig diskuterats-inom-konseljen. Församlingen, som nu mirkte att man icke dref ärligt spel med henne, började röja en nyfikenhet, Hfligare än vanligt, samt angiätta vederkörande allt håtåate, med den påfölft att krigeministern nödgades medgifva att, då hr Rane förhördes af-ransakningskomiten, var det iegenskap af vittne och icke såsom anklagad ban uppträdde inför densamma. En storin af förtrytelse utbröt i kammaren, och regeringens position syntes alltmera hotad. Vensterns ledamöter sågo mäkta bedröfvade ut, somliga hingde hufvudena andra knöto händerna, men ingen vågade försvara sin f, d. kollega från tribunen. För att ställa sig in hos regeringen, föreslog hr Cochery den enkla dag dningen; men som man insåg, att om denna gjordes till töremål för votering, majoriteten skulle rösta nej och regeringen således lida ett fullkomligt nederlzg, blef agitationen alldeles förskräcklig. Under en fierdedels timme: var hela kammaren på henen: Öfverallt. grupper af ifrigt samtalande. I synnerhet var hertigen. sf Broglie verksam. : Det buller, som måste uppstå, vär 750 personer äro i rörelse i ett enda rum och tala alla på samma gång, kan man väl göra sig en föreställning om, men det ör icke så lätt att förstå, burn de någonsin kunna komma till evt resultat — och det måste de dock denna gång göra: Jas det är werkligen på ett märkvärdigt sätt Frankrike styres!En främling, eom gett buru det går till i andra rikstörsamlingar, kan knappt tänka sig något dylikt. Hr Grevy ger sig en stund till tåls; men när ban tycker att den kollektiva visdomen bör ha bunhit fullkomligt utgjutå sig bland de hopar som röra sig om hvaratdra nedanför hans stol, börjor han ändtligen ringa med talmansklockan, och hans tjensteardar ropa mrd stentorsstimma: SA vosuplaces; messieurs! Fem minuter fö örflyta, innan detta upprörda haf åter hinnerlägga sig .d. v. s. innan alla de deputerade hinna in taga sina platser. 4 Nu höjer talmannen sin stämma. Han uppläser ett duesin eller ännu flera förslag till beslut, hvilka under den allmänna villervallan blifvit till boncm öfverlemnade; Eomliga äro mot regeringen mycket fiendtliga, andra vittnande om en mer eller mindre: försonlig anda. Talmannen frågar, huruvida kammaren vill. votera angående den enkla dagordnivgen eller om något annat förslag, .och i det senare fallet om hvilket. Det är en ultra-inperiglist, hr Prax Paris, som har den äran att rädda regerivgen i denna nödensstund. Han upptager hr Duväåls förslag hren ham låter det föregås af dessa försåtliga ord: Pfter satt ha hört krigsoch justitie-ministrarnes förklaring och räknende på att lagen tillämpas lika mat; alla, återgår kammaren till. dagordningen. ; Regeringen hänger sig fast vid detta förslag som en draunknande vid ett halmetrå, och br Dufaure ger tillkänna att ban förenar sig med br Prax Paris om hvad denne tillstyrkt. Mången är missbelåten med denna sakens vändning; och knappt någon tycker om att rösta för en bonapartists mening, äfven när det gtiller att understödja en republik och beskydda en kommunard. . Dock --48d besynnerlig är denna. xepresentantförsamling, att en stor majoritet beslutar si för att göra; hvad som fören ännu större majoritet är så motbjudande. Möjligen lät man imponera på sig af en hotelse från regeringens sida, att republikens president skulle afgå från sin befattning; Om beslutet icke blefve sådant som regeringen önskade: TREAN GEEESSSRESNES ESSER RETA