Dagens Nyheter – 29 december 1871, sida 2

på isen i qväll?X — Hvad vill ni på isen?4 — Den ligger genomskinlig öfver hela sjön; i qväll kan man so allt, som ligger under den.4 — 4I talar så underligt. — Törs du gå med mig och se efter, om icke ett lik flutit upp under isen? Jon högg yxan i stubben, rätade på sig och ropade: Nej, detta står jag icke ut med! Är det så, att jag icke kan finna husfred mera, så skall det, död och pina, bli sista natten jag söker tak öfver hufvudet här på gården. — Men när blir det sista natten du söker skydd mot ett ondt samvete? Jon ryckte upp yxam och stod vild och vred framför henne. Nu skall ni tiga, mor, eller jag gör, Gud hjelpe mig, en olycka både er och mig. Då gjorde du bot på mig, Jon. Visste jag blott, att du ville ångra, då är Gud mitt vittne, att jag skulle vara, glad, om nästa stund vore min sista. Intet steg skulle vara för tungt, om du ville omvända digt — I är ifrån förståndet. — Jon, besinningstiden är kort, nådens timme är snart ute. Det är icke jag, som nu varnar dig, det är en starkaro än jag. Det äf sista gången du manas så mildt, sista gången frälsningens dörr står på glänt. Lyder du icke nu, faller Guds hand tungt på dig nästa gång han kallar.t — Ur vägen, mor! Här är ungdomen, och den skall fram; de gamla skola sitta hemma och sjunga. Dermed stötte han henne åt sidan och gick ut.