Dagens Nyheter – 28 december 1871, sida 2

Förskräckelson isade BSalborg. Ton ville fly, men foten bar icke; Hon ville ropa men tungan vägrade sin tjenst. Ilon måste stå der och se sonen räkna, och då kan slutat räknandet, såg hon honom göra en lång om. väg, ro ut på vattnet och sänka någonting der. Nu visste hon, hvarför båten blifvit tätad. Hon stod länge qvar, hon, blef våt och kall; men i hennes själ brände det desto vildare. Och då hon slutligen fick makt öfver sig sjelf, irrade hon länge rastlös omkring ij ljungen, som om hon kunnat fly frän den syn hon sett. Mon. hvart hon: vändesia tanke och hvart hon kastade sin blick, såg hon samma slags stenrös framför sig, och samma skepnad sittande under den, och hela heden låg strödd med gula och blå sedlar. Då hon kom hem, mötte hon Gjest, som berättade, att sonen just nu förklarat honom, att han ville ut i verlden. Hon såg på honom, som om hon velat läsa i det innersta af hona själ. Och det såg hon, att han måste ha en misstanke om att icke allt stod rätt till. Ilsn bad och grät och påminde honom om allt det som bäde hon och han hade lidit under hans egen ungdomsfärd. Hon frammanade alla hans löften till vittne emot honom, hon anropade om bistånd alla makter, som hon troddo kunna böja honom, och då han stod lika obeycklig och tyst framför henne, utbrast hon till sist: Hellre-såge jag honom ligga lik, än att han nu sgkulle resa. För vår dyre frälsares skull,