Dagens Nyheter – 28 december 1871, sida 2

kare (Det var ju pöbel!), men mod bistånd af en eskort af arbetare kom jag lyckligt ut, Hade jag fått stryk, skulle det allt blifvit flera som fått det, och en af hvisslarne fick sig på skallen. (Sådant ska de ha, de smörtjufvarne! ropades från församlingen.) Här blef föredraget afbrutet af en episod. En person som ofta hade kryddat Geleffs redogörelse ed inpass blef utförd ur groöpen; dock fick han törst sina pengar tillbaka. Vid mitt nästa möte i Randers, fortsatte aposteln, stodo arbetarne innanför och de bättre utanför fönstren. Filialafdelningen har: nu öfver 300 ledamöter. I Ålborg var folket i början icke väl stämdt emot mig, men när jsg hade hållit tal, bletvo de alldeles entusiastiska; och nu räknar föreningen 600 ledamöter der. Första mötet i Horsens var ett af de mest lugna jag hållit. En prokurator som satt i ett fönster frågade en gång hvart de pengar skulle taga vägen som insamlas, men derpå svarade en arbetare: hvad avgår det honom. På ett senare möte autecknade sig 250 ledamöter och nu finnas der 550. — I Veile var församlingen mycket elak; det var i sjelfva verket den värsta, men det kom deraf att arbetarne äfven der måste stå utanför. Mmellertid var sinnesstäm: ningen god bland dessa och i nästa månad skall jag bege mig dit för att bilda en förening. I SKkanderborg rörde sig öfverläggningen omkring landtboförhållandena, och iogenstides har jag träffat på så duktiga motståndare. Efter mötets slut antecknade sig omkring 100 medlemmar. TI hela Jutland räknar Internationalen omkring 2,500 ledamöter. Mötet i Odense var det största. Bland de 1.370 deltagarne voro omkring 4—500 arbetare. Den enda som förde väsen var landshöfding Dahlerup; han uppförde sig högst gatpojksaktigt, hvarför jag bad herrn med guldtrensen kring mössan att hålla sig tyst. tt rykte var utspridt att de stora fabriksherrarne i Odense hade betalt sitt folk för att ge mig ott kok siryk och att fabrikör Allerup skulle delat ut hvisselpipor åt sitt folk för att de vid ett senare möte skulle begagna dem mot 2 Deriör blef jag också i törstone mottamed starka hvisslingar, men snart blef Då stämningen bättre. Således var det den största lögn som stod i Dagstelegrafen, att jag gjorde fiasko i Odense. I nästa månad far jag dit och stiftar en filial. I Roeskilde hade man fullkomligt organiserat motståndet, men i trots af både detta och polisen visade sig goda sympatier för mig. Ej blott att jag med hjelp af ett tjog arbetare slapp undan det smörj jag skulle få, utan jag skall dit om ett par dagar och bilda en förening. Till slut meddelade hr Geleff att just det att polisen salt sig emot hans tidning Socialisten och attingen boktryckare i Köpenhamn ville trycka den medverkat till att ett eget tryckeri snart kan bli uppsatt; och likaledes komma alla de hinder man lägger i vägen för föreningens möten att snart bereda den möjlighet att bygga ett hus åt sig. Hvarpå de församlade gåfvo ett hurra för Internationalen och ett annat för dess apostel. En annan socialistisk apostel, eljest snickargesäll, vid namn Berg, har försökt sin lycka med ett möte i Kjöge, men ham blef så uthvisslad, att han hade öfvervifvit hoppet om att få ordet, då en af de närvarande intog ord förandeplutsen och åstadkom lugn. Tal och svar vexlades mellan Berg och flere; slutligen ville församlingen icke höra honom, och när han till sist föreslog ett lefve! för den danska arbetaren, nekade mötet att instämma deri på hans uppmaning, hvaremot det lefvett som utbringades af en annan besvarades med krafuga hurrarop. Mean ser häraf att hvassa törgen i Danmark hota dem som ätaga sig att hjolpa arbetaren på den socialistiska vägen (så vidt nemligen Geleff på mötena predikar socialism, hvilket ej kunnat ses af tidningsreferaterna af hans föredrag). Men att stilla arbetarerörelsen med hvisslingar och stryk; det bär sig nog icke på längden. — Huruvida de af Geleff stittade föreningarne hafva så många medlemmar som han uppgifvit känna vi icke. Emellertid har det ännu icke i Danmark försports några dåliga verkningar och olyckliga följder af Geleffs tal och möten, och för den händelsen att dylika sträfvanden skulle komma att-läggas i: dagen i Sverige torde de icke heller komma att utgöra giltig anledning till att redan på förhand hysa sådan fruktan som Östg. Correspondenten visat sig bekajad med.