Dagens Nyheter – 28 december 1871, sida 1

gå till sängs. Följande dag såg modren honorni sätta båten i vattnet, ehuru fadren sagt, att den icke finge röras, förr än han kom hem. tDen skulle tätast, sade Jon, då modren frågade hvarför han hade den ute. Då Gjest kort derefter kom tillbaka, började åter det gamla hviskande samtalet mellan honom och sonen, och snart blef det Salborg tydligt hvad som var å färde. En dag sade nemligen Gjest, att nu trodde han icke det kunde gagna att hålla Jon hemma längre. Salborg frågade: ger du honom pengar till den resan?! — Han säger att han kan hjelpa sig sjelf, svarade Gjest. — Hvar skulle han få det från, som han kunde hjelpa sig med?4 — Det rör mig icke4, svarade Gjest och gick. Men i Salborg började tunga tankar lyfta sig som sjöfåglar före oväder och hon såg med sorg på de två männens förbund mot hennes vilja. Då kom på sommaren ett styggt, ett hemskt tal om att en man blifvit borta på fjället, samme man som om våren två gånger haft nattläger i fjällgården. Sedan kom det folk upp från dalen för att leta efter honom, och de kommo äfven till Sklet. Både far och son följde dem för att leta; men af mannen var ej ett spår att finna. De sökande menade, att han måtte ha vågat sig ut på den svaga värisen och fallit i. Det var icke första gången Salborg hörde talas om folk, som försvunnit på fjället, men