Dagens Nyheter – 27 december 1871, sida 2

lust att fista bo i bygden. Han såg sig om efter en hustru, och ett gammalt minne dök upp och vinkade från husen på hans faders närmaste granngård. Der satt en qvinna, som hette Salborg, med hvilken Gjest lekt mängon barndomslek på de gröna backarj nedanom deras fäders gårdar. Men deras samlif slutade snart, ty en vacker dag sade Gjest hembygden farväl. och sedan säg Salborg honom blott stryka förbi på hästryggen. Men hon glömde honom icke, sådan han på uppbrottsdagen stod i hennes faders dagligstuga, tjugo år gammal, smal som ett ljus, brun och bliögd, full af m.d, full af löje och höga tankar om sig sjelf. Mon satt tyst och stilla, lå de otrefliga ryktena om hans vandel efteråt kom mo gäångande till gård; men aldrig släcktes det lilla ljus hon höll tändt i sitt inre för haos hemkomst, och då Gjest ändtligen utrasad kom in på sin barndoms lekplats, fann han hvarje minne fredadt och vaktadt. Då förstod han, att hela hans lif varit en ridt bort från henne och hennes kärlek, och att allt det spillda måste återförtjenas steg för steg. Det kommo långa pröfvoår för hans tålamod, och då väntetiden var förbi, satte hon ännu det vilkor, att han skulle köpa fjällgården Sklet, som just var ledig. Många undrade väl öfver att Salborg ville byta de lugna löfliderna i sitt hem mot dessa trädlösa vindstråk; men Gjest förstod, att hon vile ha