Dagens Nyheter – 22 december 1871, sida 2

SJETTE KAPITLET. Afskedet. — Det är en galenskap, en ren galenskap! sade Ralfson ännu en gång till sig sjelf, när han såg de förberedelser, som vidtagits för hans dödande; men amerikanaren har rätt, det blir dock alltid blott en tvekamp, om också sättet är något befängdt. Och huru kallblodig min fiende derborta tycks vara! Nåja, jag skall visa honom att jag kan gå döden lika lugnt fillmötes som han. Och nu intog äfven vår engelsman en beqväm ställning, tände sin cigarr och började röka, likasom den andre. Men han skulle ha ljugit, om han påstått att han verkligen kände sig lugn. Gång efter annan sökte hans blick den glödande luntan, som visserligen mycket långsamt, men dock oafbprutet mer och mer förtärdes. Det ögonblick nalkades småningom, då elden skulle fatta i krutet och hans kropp gålunda bli sprängd i luften. Äran! Hon är en sträng, men nödvändig domare i det menskliga lifvet; och om också hennes utslag mången gång leda till onaturliga handlingar, så kunna vi dock icke utan skada vara dem förutan. Ralfson såg ofta på sin motståndare, hvilken deremob å sin sida icke tycktes bry sig det ringaste om honom. Luntan hade nu blifvit åtminstone tre tum kortare; det var lätt att beräkna, huru länge