Dagens Nyheter – 21 december 1871, sida 6

— Nej, Bentley, sade amerikanaren, i det han tog bägaren och tömde : den i ett drag; ah! denna whisky är verkligen förträfflig och kan under en sådan hetta. som i dag icke annat än verka välgörande; men nu måste vi begifva os3 åstad, ty annars:tåppar min kamrat alldeles tålamodet; således adjö, gamle gosse; om jag inte skulle komma att gå förbi din stuga mera i dag, så ... — Nog, Bill... inga fraser... jag vet allt, afbröt honom gubben och nickade; som man kokar får man äta. — Och vill ni inte följa med? — Nej tack, svarade den gamle; jag befinner mig. här tillräckligt -nära eländet .-. . För öfrigt vill jag stanna vid mitt krus och tillse att det åtminstone inte blir krossadt af smällarne. Härpå nickade han åt de båda männen och trädde, utan att vidare bekymra sig om dem, åter in i sin stuga. Amerikanaren tycktes icke beller ha något vidare att säga gubben; med orden: kom, främlingt tog han bössan på axeln samt fördjupade sig i det inre af skogen. Ralfson följde honom; det var en mindre treflig promenad; med hårdt sammanb:taa tänder och rynkade ögonbryn gick han dyster efter främlingen, tills de uppnådde en öppen plats i skogen, der fordom en gård eller åtminstone en stuga måste: ha stått, och hvarest äfven sannolikt ett mindre jordstycke varit uppodladt.