Ur det nyss utkomna 12:te häftet för 1871 af tidskriften Svenska Familj-Journalen X taga vi oss friheten återgitva följunde lustiga skildring af ett par engelsmäns äfvontyr i Australien: En scen i Austiraiien. Vid en af de många vetenskapliga expeditioner, som England utsändt för att vinna närmaro kännedom om den af Stora Oceanen omgifna femte veridsdelens kontinent, Australien, som af England delvis koloniserats, blefvo två af deltagarne i expeditionen utsatta för ett äfventyr, för dem ganska kritiskt, men hvilket för den långt ifrån stående betraktaren har en i hög grad komisk anstryknivg. Den ene af dem, Fitzmaurice, styrman å korvetten Beagle, som uppehöll sig vid nordkusten för att undersöka trakten kring Carpentariaviken, var en kunnig och orädd man, som med framgång företagit flera resor inåt landet och hvilken man har att tacka för första underrättelserna om det vattendrag, hvilket utgjuter sig i Clarencesundet, nedanför ön Melleville. Han hade vid dessa undersökningar ofta varit utsu.t för faror, hufvudsakligen orsakade al sammanträffando med de ytterst vildsinta och fiendiligt stämda iofödingarne, det stora landets svarta herrar, hvilka naturligtvis, säsom ur stånd att uppskatta välsignelsen af de civiliserade engelsmännens bosättning derstädes, med oblida ögon sågo, de hvita inkräktarne, hvilka icke heller, sanningen att säga, gjorde mycket för att vinna förtroende hos den befolkning, som de afsigtligt kowmit för att undantränga och förgöra. Men med en rådighet, lika beundransvärd som den var väl behöflig, hado Fitzmnurice redåt sig ur alla svårigheter och aldrig varit så illa i klämman som i det äfventyr, hvarom vi ru skola berätta. En dag, under vistelsen i nyss nämda trakter, hade han, tillika med en annan deltagare i expeditionen, hr Keys, i en båt uppsökt stranden af en liten vik, för att der jemföra kompasserna och anteckna deras