Dagens Nyheter – 21 december 1871, sida 2

fiQningsötrersigt. I Kristianstadsbladet läses: Vårt land — den med så mycken hintryckning besjungra och prisade frihetens stamort på jordou — bebos dock, om man litet lugnare ser på saken, af ett på det hela något långtänkt och godtroget folk, som med alla sina vackra cgenskaper ej just visat sig synnerligen ofta lysa med hyad man kallar hufvud för politik. Iela vår historia, ej minst dess eenaste skiften, vittnar om huru lätt det varit att med illusionernasvallmodoft ingöfva detta folk i djupaste slummer. Den folkanda, som mot slutet af Carl Johans regering reste sig med fordringar på behöfliga förändringar, var stark och hotande nog; men knappt hade han öfverlemnat spiran åt sin son, förrän folket hängaf sig åt den mest uppskrufvade förtjusning öfver några små eftergifter, som egentligen blott kommo oppositieneus öfversta iager och förnämaste målsmän till godo och fiera år förrunno gagnlöst, innan folket vaknade ur sin dröm och fann att i sjelfva verket, trots alla liberala fraser och utkastade lockbitar, allting dåsade fram i de gamla hjulspåren. Djerfheten, att 1852 ändtligen tillsätta en fullkomligt reaktionär . ministdt, öppnade omsider ögonen, och uppvaknandet medförde åtskilliga reformer på 1850-talet. En af svenska folkets märkligare slummerperioder ingick med ståndsrepresentationens upphörande och våra nya riksdagskamrars införande. Den stora skräck för denna reform, som uppenbarade sig hos en mäktig del af den tidens mest framstående konservative, tände ett så rosenskimrande hopp hos de lägre samhällslagren, att de trodde sig nu behöfva blott lägga händerna i kors och drömma om gröna skogar och stekta sparfvar. Allt var nu, kan tänka, så förträffligt inrättadt, att statsvagnen skulle af sig sjelf rulla in i det förlofvado landet midt ibland alla dess herrligheter. Man förbisåg, att hela saken egentligen gällde blott en scenförändring inom de högre rymderna, der adeln och presterskopet fingo lemna rum för byråkratien och kassakistan, san.t att vi i stället för de gåmla hederliga konservativa klumpfotarne fingo en hop mera Stidsenliga arftagare af deras makt, med uppkomlingars friska och lystna energi att den befästa och utvidga. Det gamla kifvet mellan je båda högro och de två lägre stånden under förra representationen höll alltjemt folkandan vaken och verksam; nu blefvo sakerna så bortblandade, att man knappt kunde skilja vänner från moståndare. Man hade dock bort kunna inse, att reformen, i rent politiskt afseende, i första rummet innebar en räddningsplanka just för samhällsgräddan. Borgurooch bondeståndens årligen tillväxande samt adelns och presteståndets årligen aftagande inflytelse, hvarigenom på längd ingen regering kunde våga stödja sig på de båda senare, var så upperbar, att redan i denna stund, om gamla ordningen fått fortgå, de förenade borgarcoch hbondestånden skulle varit vida mäktigare än riksdagens nuvarande andra kammare på lång tid kan blifva. För denna åsigt ega AON BEE IRENE CEN SUNE Od RER I äre. DNE 1 SSL SSE SLE NARE UL EEE EV SEE te RESAS DE SANERAS SO ELENA ERS NLA SV