Dagens Nyheter – 20 december 1871, sida 6

— Hvarför icke? genmälde kyparen och knackade på dörren till ett angränsande rum, — Och hvad ämnar ni säga åt värdinnan? frågade Ralfson dyster, i det han nu äfvenledes trädde in genom dörren. — Jag tror att ni skall gilla min mening, lydde främlingens lugnasvar, att vi böra lemna Jenny i fruns vård, medan vi — närmare språka med hvarandra. — Jay sade Ralfson med en trotsig nick, det blir nog det bästa. — — Nåväl, låt då mig ombestyra den saken. Hvad sedan kommer att ske står ej i vår makt att nu bestämma. — För Gudg skull, hvad ha pi i sinnet? utropade Jenny, hvilkens älskliga ansigte ännu badade i tårar. — Ivgenting, mitt barn, som skulle kunna oroa dig, sade främlingen vänligt. Bekymra: dig hvarken för min eller hans skull, vi — skola snart icke mera hysa någon fiendskap mot hvarandra. Men der är värdinnan!... — Hvad önska herrarne? — Ack! min fru, vi skulle endast vilja be er, att ni i dag på förmiddagen ticktes sysselsätta er en smula med detta unga fruntimmer, sade främlingen artigt. Vi ha en affär att uppgöra och komma kanske icke tillbaka före middagen. Men den stackars damen är ej allenast främmande i staden utan äfven sjuk. Ni skulle göra oss mycket förbundaa, om ni ville... 4