Dagens Nyheter – 20 december 1871, sida 6

Till arbetarefrågan. För längre tid sedan inlemnades till red. af denna tidning, med anhållan om införande deraf, nedanstående skrifvelse af en ung skoarbetare. Den införes med några få ändringar, dels såsom bidrag till kännedomen om arbetares önskningar och åsigter, dels såsom ett ytterligare bevis derpå, att inom arbetsklassen kan mötas en icke ringa grad af Jintelligens: Nya Dagligt Allehanda för den 11 augusti, har en artikel, hvari tidningen på sitt vanliga sätt anfaller, såväl enskilta personer som föreningar och folkmöten, ja allt och alla som våga hysa en annan åsigt än D. A:s patroner och det parti, hvars vapendragare nämnde tidning är. Ifrågavarande artikel, har till en del blifvit bemött af såväl Dagens Nyheter som Fäderneslandet, men ännu återstår en stor del obesvaradt och särskildt tidvingens förlöjligande och hån mot nyliberala centralafdelnin fen och de personer som på något sätt arbeta ör utsträckning af den politiska rösträtten. Iovsändaren tillhör icke nämnde förening, är icke heller nägon af de enskilta personer som Allehanda behagat tillrättavisa. Men ställd under 800 rdr-strecket och således en af de många hundratusenden förtryckta sambällsmedlemmar, som nyliberala centralafdelningen vill räcka en hjelpsam hand, har jag blifvit nog djerf att härmed vilja uppträda mot N. D. A. sedan jag så länge förgäfves väntat att någon annan med bättre förmåga skulle göra det, att jag fruktar att komma för sent. Men jag har tänkt att det kunde vara bättre sent än aldrig. N.D, A. säger — efter att hafva omtalat att nyliberala centralafdelningen skickat ett upprop till svenska folket med uppmaning att hvar och en skulle sträfva efter att få medborgerliga rättigheter — att det var mycket illa gjordt af nämnde förening att nu vilja hafva folket att tänka på några politiska frågor om allmän rösträtt o. dyl. så länge den stora frågan om vårt firsvarsväsende är outredd, som — tillägger tidningen — är dea enda fråga som för närvarande eger förmåga att sysselsätta folkets sinnen och att göra det uteslutande. Jag skulle då vilja fråga: Hur vet Allehanda det? För så vidt jag och de flesta af Sveriges öfriga befolkning som äro i saknad af medborgerliga rättigheter får räkrnas för folk — fast naturligtvis sämre — så tror jag mig kunna försäkra, att deras sinnea icke äro så uteslutande fästade vid försvarstrågån som N. D. A. tyckes antaga. Jag har talat vid flera individer af nämnde slägte angående försvarsfrågan och vanligtvis fått till svar: Hvad rör det oss? Mig gör det detsamma om jag blifver ryss, tysk eller kines; sämre än jag-nu har det kan jag icke få. Gif mig medborgerliga rättigheter! någonting att försvara, då blir det en annan sak o. 8. v. Utan att gilla deras åsigt som resonnerat på det viset — fastän de kunna hafva ganska stora skäl för sig — kan jag ändå icke förstå hvarföre vi skulle fästa så mycken vigt vid den strid som nu utkämpas angående vårt försvarsväsendes ordnande? Frågan är ju icke, buru vi skall få vårt försvar bäst ordnadt för det billigaste priset; nej! derom tyckes alla vara eniga, utan striden gäller — enligt min uppfattning — nästan uteslutande enskildta intressen. ) Och huru det:än kommer att sluta, med eller utan indelningsverkets afskaffande, komma vi ändå att likt åsnor blifva bes lastade med en ny börda, nemligen den utsträckta värnepligten som är föreslagen såväl af förra rikdagens försvarsutskott som äfven i regeringens nya armåförslag, utan att kunna göra annat härvid, än tiga och lida. Jag har känt flera ynglingar såväl i städerna som på landet, hvilka haft ganska svårt att få någon plats den sommar de skulle exercera beväring nu, då det är endast 17 dagar, huru skall det då blifva härefter då exercistiden skulle bli 80 å 90 dagar, naturligtvis under den tid på året då en fattig sate skulle förtjena något att lefva påunder den tid som kommer, då för mången intet arbete finns att få. Att våra hrr lagstiftare skola ställa så till att den, för hvilken arbetet är hans enda kapital, skall få någon ersättning för den tid han sålunda uppoffrar, det kan naturligtvis icke komma i fråga. — Derföre, bästa Allehanda, blif icko ond på oss derför att vi under tiden medan Sherrarna bråka med försvarsfrågan, våga sysselsätta våra sinnen med politiska frågor, de enda som vi anse kunna medföra vår räddning. Nya Dagligt Allehanda yttrar sedan i den förutnämda urtikeln: Vi behöfva icke här inlåta oss på frågan om det berättigade eller oberättigade i denna fordran, hvilken afser valrätt för hvarje myndig man som ej är i andras tjenst,-eller förverkat medborgerligt förtroende, eller åtojuter understöd af fattigvården. För oss är det nog att veta att den nu är väckt i otid. Nog vet Allehanda att vår fordran på medborgerliga rättigheter är berättigad, och säkert är det derför som tidningen icke vill inlåta sig på den frågan, utan gillar det bekanta ordspråket: Det hör icke hit, sa Platin om rättvisan. Likasom Allehanda skall jag, till att börja med, icke tala om rättvisa, utan i stället om en del orättvisor, för hvilka vi äro utsatta, Jag kunde möjligtvis, ifall N. D. A. tviflar, dermed visa att vår fordran är berättigad. Orättvist är det att den ena menniskan redan vid sin födelse bestämmes att blifva konung, furste, adelsman ,bättre 0: 8. v., de må eljest blifva huru dåliga menniskor som helst,