Dagens Nyheter – 18 december 1871, sida 1

hemtenta Då Evangeliska Fosterlandsstiftelsen beslutat lägga sig till ett ångfartyg för att idka fraktfart, på samma gång hon vill genom missionärer förvärfva hedniska anhängare, var det på sin plats att Handelsoch Industritidningen tog till orda om stiftelsens rederiaffär. Den yttrar: Enligt hvad Göteborgstidningar hafva att berätta, lär Jvangeliska Fosterlandsstiftelsen hafva beställt en ångbåt, hvarmed dess missignärer skola göra sina lustfirder på Afrikas östra kust. Derom vore nu intet att säga; stittelsen förtjenar ganska lätt sina penningar och hon söker 1erför tillfälle att lättast och säkrast blifva af med dem, Men hon angif ver tillika, att denna åvgbåt derjemte har till uppgift att idka fraktfart på Suezkanalen och att i dessa aflägsna farvattea göra vår handelsflagga fördelaktigt känd. Det der låter litet allvarligare, ehuruväl allt annat än heligt. Nu vilja vi visst icke undersöka, i hvilket förhå lande handeln står till religionen eller i kraft at hvilka Skriftens ord stiftelsen tilltror sig att med sin ångbåt upplysa de i mörkret trefvande uegrerpa, Vi skulle endast vilja er fara, hvilka grosshandlare stiftelsen lyckats engagera såsom missionärer, tör avt med deras tilihjelp kupnpa förverkliga sitt uppsåt, att låta små geschäfter betala kostnaden för missionens hållande vid makt. Vi hafva visserligen alltid tänkt oss, att handeln till sin natur yore givilisatorisk, att den utan uppehåll vidgat det område, inom hvilket menniskorna kommit till insigt om, att deras sauna uppgift vor2 att broderligt älska hvarandra, samt att köpmannen, kanske ofta omedvetet, varit den missionär, som bjudit hat och afund att vika. Men vi hafva på samma gång lärt oss att betrakta de handlingar såsom de vidrigaste, till hvilka menniskan kan göra sig skyldig, åt hvilka gifves en religiös pregel, för att dermed öfverskyla deras inneboende tomhet eller ruttenhet. Hvad är väl den trogbekännelse värd, som vyinneg med ett perlhalsband eller ett krug bränvin? Hvar börjar missionvärens uppgift såsom religionslärare, och hvar såsom schackrare? Skall han gilja Guds ord för ett perlhalsband eller perlhalsbandet för Guds opd? Vi skulle med vämjelse vända oss från Fo sterlandsstiftelseus religiösa hokuspokus, om icke dettaa ekonomiska sida gäfve oss anled ning till sorgliga betraktelser. Våra missionirer i dessa trakter hafva ett mycket dåligt rykte såsom religionslärare; månne de åtnjuta ett bättre anseende såsom grosshandlare? Vi betvifla det och anse derför hvarje slant, som offras på dessa tokerier, såsom för alltid förlorad, Och då vi veta, huru väl vårt land hehöfver hvarje sparpenning, det kan samla, måste det göra oss ondt att se det vara så rikt på män och qvinnor, som låta religiös fanatism och ekonomisk dårskap ingå förenin?, för att i främmande land, ingen till gagn och många till skada, bortödsla det mödosamt förvärfvade. Statistiken lär oss, att missionärer pläga gå en snar död till mötes; det är då kanske vår enda vinst, att fäiderneslandet förlorar dem af sina söner, som cndast veta att : motarbeta dess vil,