Dagens Nyheter – 18 december 1871, sida 1

ende nödvändigheten af fredens bevarande — detta hufvudvilkor för all sann och naturlig utveckling. Sällskapet har nemligen inset att, hvilka resultaterna af krig än kunnt blifva, säkert är att arbetarne deraf aldrig skörda något annat än ökadt lidande och at de i främsta rummet drabbas af de dera; härflytande olyckorna. Talaren redogjorde äfven för sällskapets organisation, hvilken liknade jesuitersamfundets deri, att ingen hänsyn tagits till den enskilde individen, utan hvar och en måste som ett viljelöst verktyg underordna sig samfundets vilja och beslut. Sällskapets medlemmar uppgå nu till ett mycket stort antal; man har sett uppgifvas från tre till åtta millioner, hvilka äro fördelade i alla länder. Uti 25 tidningar, äfven de i olika länder, påstod hr von B. att sällskapets läror predikas eller finna försvarare. I den slutbetraktelse, hvarmed hr von B. beledsagade historiken öfver sällskapet Internationale, anmärkte han, att på samma gång man måste anse detta sällskaps ställning till reformoch kulturfrågorna alldeles oberättigad, då det numera sträfvar att åstadkomma en total omstörtning af allt bestående, med fullkomligt förbiseende af sanningen, att den historiska utvecklingen icke kan främjas genom våldsamma medel, så måste man dock erkänna att detta arbetaresamfund framkallats af det moderna samhällets lyten och dess i många riktningar framträdande missförhållanden. Enda medlet att förekomma omstörtningar och att förebygga verkan af samhällsupplösande läror, är att sprida en sund bildning till samhällets alla klasser. Endast derigenom att äfven arbetarne komma i åtnjutande af alla andliga förmåner, som samhället kan skänka och hittills skänkt endast ett fåtal, kan den lugna och naturliga utvecklingen betryggas och framkalla denna frid på jorden, som ju är hvarje bildningssträfvandes yttersta mål. :