Dagens Nyheter – 15 december 1871, sida 2

Något i hög grad öfverraskande är, att efter alla de många och långa loftalen öfver den tyska sedligheten finnas på alla annonspelare tillkännagifvanden om dagliga offentliga baler till ett pris af 25—75 öre personen; och än mer förvånad, för att icke använda ännu star: kare uttryck, blir man vid ett besök i någon af dessa lokaler; ty den dans som här uppföres — är blott en imitation af den af tyskarne så skarpt fördömda pariser-cancan, likväl beröfvad den grace man finner på Mabille och Closerie des Lilas. Råheten och sinligheten befordras ytterligare genom danslokalernas anordning, som torde sakna sitt motstycke. Det torde för tyskarne vara rådligast att icke alltför starkt betona sina grannars fel , utan litet tänka på historien om bjelken och grandet. Söndagen firas här lika litet som i Paris; de flesta butiker äro öppna och do få oansenliga kyrkorna äro föga besökta. I stället för den lilla obetydliga domkyrkan, som ligger strax bredvid slottet, har föreslagits att uppföra en storartad kyrkobyggnad; men har detta ansetts obehöfligt och inga penningar dertill beviljats. Något för Tyskland utmärkande äro de nästan i alla städer existerande gymnastiska sällgkapen, 8. k. Turn-Vereine. Gymnastiken drifves med stor entusiasm och förutom skolungdomen öfvas äfven universitetens lärjungar och fullvuxna personer. Uti Berlin finnas fiera, Turnhallar; den största, uppbyggd af staden Berlin, är en monumental byggnad, inredd med mycken smak. Utom denna finnes en underhållen af staten för utbildandet af gymnastiklärare och officerare, motsvarande Stockholms Centralinstitut, och dessutom smärre gymnastiksalar vid universitetet och de flesta af skolorna. Våra svenska gymnaster ogilla visserligen de principer, som ligga till grund för den tyska turneringen, och de torde äfven i vetenskapligt hängeende hafva rätt; men gymnastiken är här icke blott teori utan har, öfver. gått i folkmedvetandet oo3 blifvit ett behof, som måste tillfredsställas. Vid universiteten är gymnastiken omfattad med stor förkärlek, och hafva de akademiska turnföreningarne äfven spelat en politisk rol, i det de med ungdomens liflighet upptagit och kämpat för den vigtigaste af alla Tysklands politiska frågor — enhetssträfvandet. Denna id6 har uppfattats af ungdomen och vid alla gymnastiska fester och möten stått främst på dagordniog3n. I sin ordning har denna fråga haft ett starkt inflytande på sjelfva gymnastiken. Den mekaniska sanningen, att aktion och reaktion alltid äro lika har äfven här bekräftats, i det gymnastiken utom för dess egen skuld blifvit med ifver omfattad för dess politiska betydelse. Jemför man törhållandet här med det hemma, kan man icke annat än beklaga den ofantliga skilnaden. Huru uppfattas väl numera vigten af kroppsöfningar i gymnastikens fädernesland? Såsom ett prof derå tillåta vi oss anföra ett förhållande af egen erfarenhet från nya elementarskolan i Stockholm. Det var ea tid, då denna skola var inrymd i landtbruksakademiens gamla lokal, och då lekar och brottningar hörde till ordningen för dagen. — Då förestods skolan at vår tids erfarnasto och mest praktisko skolman; men han lemnade den och prestmän blefvo föreståndare. Nu hafva lekarne försvunnit, kroppsöfningarne förlorat sitt behag, lyx och kafenöjen trädt i stället; ja det har gått så långt, att några af de unga gubbarne blifvit relegerade för anstötligt uppförande på offentliga ställen! Att detta hufvudsakligen kommer från lärarnes, synnerligast rektorernas, ensidiga uppfattning af lifvet och uppfostran är tydligt; ty att, under det sodligheten i allmänhet tilltagit på de sista 10 åren, under det de s k. fröjderna försvunnit och källarelifvet förfinats ungdomen skulle moraliskt försämrats — detta är omöjligt. Det är lärarena deremot, som hafva gjort allt hvad de kunnat för att plåna ut den naturfriska, ofta något brutala pojkkarakteren. Veklingarne, de s. k. pluggstockarne och mammas gossar hafva framhållits såsom mönster, och sträfvandet har varit att bilda osielfständiga dussinmenniskor. När slöjdskolan byggdes, uppläts nya elementarskolans gård till upplagsplats för sand och byggnadsmaterialier; lekplatsen, som förmodligen ansågs obehöflig, förminskades, och följden blef att lekarne aftogo i minst samma proportion. Kom så dertill en olycka: en pojke förlorade under lek ett öga, och så blef favoritleken, bollspel, förbjuden. — Vidare blefvo några fönsterrutor krossade af snöbollar, och så blefvo snöbollskrigen i det när: maste förbjudna. I ordning följde närmast en mängd förhör och vittnesmål om mer eller mindre oskyldiga pojkstreck, och genom ett sålunda konseqvent drifvet pedanteri lyckades rektorerna verkligen i sina vemödanden att qväsa allt s. k. okynne; men i stället vände pojkarne sin håg åt andra håll, der de icke kunde nås af magistrarne; och så hade redan generalen Hazelius på en afslutning för 7 år sedan skäl att klaga öfver, att upgdomen begagnade hatt och käpp samt ögonglas, besökte kafber och rökte cigarr. Nivelleringsarbetet har emellertid alltjemt fortgått och fortgår väl ännu. Se här ett annat exempel. Inom skolan bildades en förening, kallad S. 5. V. — svenska språkets vänner — hvars ändamål är uttryckt i namnet. Vid sammankomsterna musicerades, deklamerades, höllos föredrag och diskuterades. Man skulle nu tro att läirarne borde omfatta denna förevivg med välvilja och understödja densamma. Några gjorde det äfven med mycket lif, men det lyckades slutligen rektor att få sällskapet upp löst; ty det tog, såsom han förklarade, för mycket tid från läsningon(!!) ehuru rätta orsaken torde varit skuggrädsla för de liberala or