Dagens Nyheter – 15 december 1871, sida 1

diskussionen vida mindre som en rättsän som en kommiserationsfråga, hvilken det rika Skåne ansågs böra lemna ovidrörd. Och likväl torde det kunna ifrågasättas, om icke i förhållande till folkmängden fullt ut så mycken nöd och fattigdom skulle kunna påpekas i Skåne, som i någon annan provins. Här vilja vi blott i förbigående nämna, att inom den större delen af Skåne, Kristianstads län, finnas stora landsträckor, der bördigheten och odlingen icke äro större, än inom de allra magraste orterna i det så kallade fattiga Småland. Med afseende på Malmö län få vi nämna, att vi icke inom något landskap sett jemförelsevis så många usla, om stor fattigdom vittnande kojor som här, ej heller på de allmänna vägarne mött så många tiggarhopar. Det lärer äfven kunna styrkas, att, då hänsyn icko tages till några undantagsfall, utgifterna till fattigväsendet äro inom Malmöhus län större än jemförelsevis i något annat landskap. Till dessa här uppgifna förhållanden skola vi längre fram återkomma. Här vilja vi deremot något behandla ett annat föreställningssätt, som väl närmast gäller slättbygdens befolkning. Man hör någon gång i det dagliga talet begagnas det uttrycket: Dryga östgötar; men ännu oftare: Dumma skåningar. Lika allmänt som det antages, att en sanning ligger till grund för hvarje ordspråk, som lefver på folkets läppar; lika antagligt är det äfven, att någon sanning kan framletas ur hvarje sådant allmänneligare omdöme om ett landskaps befolkning, som de här anförde. BSkåningen, d.v.s. den egentliga slättbon, är i allmänhet tung och trögtänkt, Det tunga arbete, han utför året om, det grofva bröd han förtär, den lera han trampar och som fäster vid de klumpiga träskorna och införes i hans dagliga stuga; den fuktiga luft han inandas, allt detta bidrager att bibehålla den tröghet, han ärft från förfädren. Och ett beaktansvärdt moment, som redan här bör upptagas, är, att största delen af befolkningen ända intill de sista åren befunnit sig under ett svårare och allmännare förtryck, än inom något annat landskap i riket. Väl hafya vi erfarit, att äfven på andra ställen inom vårt så kallade fria fädernesland mycket förtryck, oåtkomligt för lagligt åtal, kunnat utöfvas mot den lägre jordbruksbefolkningen, och äfven i denna tidning har under detta och förra året förekommit upprörande skildringar af dylika förhållanden inom Södermanland ; men der utgår dock det egentliga öfverklagade förtrycket från blott en klass, de större godsegarnes, och träffar endast deras underlydande, under det att i Skåne det utgått från herremän, prester, kronobetjening, inspektorer och militärbefäl m. fl. och drabbat hela den lägre jordbrukareklassen, ehvad den innehaft frälseeller skattejord. Det bör redan här antecknas, hvad som för öfrigt redan är antydt, att tidsförhållandenas mäktiga inflytande till stor del under de senare åren tillintetgjort eller åtminstone på de flesta ställen minskat detta förtryck; men dess fulla tillvaro är icke aflägsnare, än att verkningarne deraf ännu förnimmas, åtminstone på den äldre generationen och ställvis äfven på den yngre.