Dagens Nyheter – 15 december 1871, sida 1

Svenska folkets tillstånd. E Skåne. Ännu långt efter freden i Roeskilde upptogos äfven Halland och Blekinge under den gemensamma benämningen: Skåne, ett namn som numera blott tillägges Sveriges sydligaste slättland. I svenska konungatiteln förekom då, näst efter storfurstondömet Finland, hertigdömet Skåne, hvartill de tre landskapen, Halland, Blekinge och det egentliga Skåne räknades. Många band, som under danska styrelsen förenat dessa landskap, fortforo att under någon tid sammanhålla dem. De hade ännu, under mera än två decennier, en för dem ensamt gällande lag, Skånelagen, och det nya generalguvernementet omfattade till en början dessa tre landskap. Ännu skönjes tydligen ett stamförvandtskap hos dessa landskaps inbyggare. I lynne och lefnadsvanor står befolkningen i Sydhalland närmast slättbygdens invånare i Skåne, hvaremot likheterna i dessa hänseenden mest framträda vid jemförelser mellan dem, som bebo Norra Halland och nordöstliga delen af Skåne samt Blekinge. Det är vår. afsigt att skildra den jordbrukande klassens tillstånd i de här angifna landskap, och vi utgå härvid från: Malmöhus län. Om också detta län med rätta kallas ett slättland, så får detta icke förstås så, som om här alldeles saknades skogar och berg, I konungens befallningshafvandes sist afgifna femårsberättelse upptages ensamt boställsskogarnes antal till 79, med en sammanräknad areal af 13,210 qvadratrefvar, och vid många af de stöcre privstegendomarne finnas vidlyftiga skogsmarker med ek, bok och tall, der skogskulturen med stor omsorg omfattas. I den nordvestliga delen af länet påminner Kullaberg med sina väldiga granitblock att Malmöhus län tillhör ett bergsland, och derom förekomma starka påminnelser äfven på andra ställen inom länet. Länets hela areal utgör 41 qvadratmil. Statistiska byrån uppgifver dess folkmängd vid förra ärets slut till 316,042, deraf 61,079 tillhörde städerna och 254,963 landsbygden. I medeltal komma således 6,218 personer af landsbyglens befolkning på hvarje qvadratmil. I några af häraderna inom länet uppgår befolkningen på hvarje qvadratmil till nära 9,000, under det den i andra, noga räknadt, uppgår till 4,000. Länet omfattar 4,069 hela mantal, fördelade i 22,744 större och mindre brukningsdelar med åsatte hemmantal; 7,751 jordtorp och 1,600 andra bebyggda lägenheter. Jordens taxeringsvärde uppgår till något öfver: 212,000,000. Om jorden vid torpen och de andra bebyggda lägenheterna betrakj tas som tillhörande hemmanen, hvilket är det allmänna förhållandet, så kommer en medelareal af 233 tunnland på hvarje helt hemman, och det vid bevillningstaxeringen åsatta medelvärde blir 52,101 rdr, samt medelvärdet pr tunnland 223 rdr 42 öre. Efter det svåra året 1868 har benägenheten för jordarrenden visat sig större än för jordköp. Den goda åkeroch ängsmarken har likväl i år och förra året i allmänhet betalts med 300 å 500 rdr pr tld. Arrende för god och väl kultiverad jord omvexlar mellan 15 och 30 rdr. I öfra Sverige är i allmänhet den föreställning rådande, att rikedom och välmåga skulle vara utbredd öfverallt bland den skånska befolkningen. Det har till och med någongång vid riksmötena händt, att denna vppfattning gifvit sig luft vid de öfyerggningar som förts om ifrågasatta anslag il Skåne för ett eller annat provinsielt 1damål. Det var föret vid riksdagen v56—58 sem Skåne i anslagsväg erhöll atsbidrag, någorlunda jemförliga med dem, m tillföllo de andra provinserna. ot fortforo statsmakterna att för ändamål, m åtminstone kunna anses fullt ut lika emmande för Skåne som för almö barnhustionde, hvilken till stor del nt ingår till allmänna barnhuset i StockIm. Då ett återställande af denna prosens tillhörighet sista gången vid riksg ifrågasattes, behandlades detta ärende i Dere! I i I de andra :; ovinserna, bibehålla medel, som i beskattngsväg utgå från Skånska jorden, t. ex. :