Dagens Nyheter – 14 december 1871, sida 2

TREDJE KAPITLET. Flykten. Huru sakta och homlighetsfullt det susade i urgkogens väldiga träd; huru allvarligt floden brusråe dernedanför! Här stodo nu ett par hyddor, och menniskor andades under deras låga tak; men rundtomkring dem sträckte sig ödemarken; intet ljus framlyste mollan träden... Då lät plötsligt ett underbart, taktmessigt Jjud höra sig i den stilla natten. Puff — puff — puff -— lät det. Det var en af de stora Mississippi-ångarne, som kom upp från NewOrleans, arbetands mot den starka strömmen, och när den nalkades samt hunnit förbi en krökning af floden, eå att dess blå lykta blef synlig, upptändes äfven på den tysta, dunkla stranden en liten eld, som Sambo, Johns gamle neger, underhöll med torra spånor. Negrerna vid Mississippi bruka få en fjo.dedels dollar i belöning för hvarje gång, då do nattetid hålla god vakt och genom klart flammande eldar anvisa passerande ångfartyg, hvar bränsle finns att hemta och fartygen utan risk kunna ligga till. Visserligen måste de härför tillbringa natten ute i fria luften, kringsyärmade och svårt ansatta af otaliga mosquiter, samt gång efter annan afbryta sin i följd af det hårda arbetet under dagarne så nödvändiga sömn; och huru