Dagens Nyheter – 14 december 1871, sida 2

fitrengnäs veckoblad har mottagit en insänd artikel, hvari i bittra ord klagas öfver skolungdomens sätt att uppföra gig på offentliga källare. Tidningen meddelar emellertid ej uppsatsen, utan hänvisar dess författare till läroverkets rektor. Verkilgt sillfiske. I Strömstads Tidning för den 9 dennes läses: Vi omnämde för någon tid sedan, att den stora sill, som här fiskades, icke var egentlig fetsill och dessutom större än denna. Man har nu kommit underfund med att det är s k. gråbensill, hvaraf icke här fiskats i mannamiune och hvilken är den sort som, enligt traditionen, gick till vid stora sillfisketiden. Do flesta sillarne ha rom eller mjölke. På Säcken har den nå gra dagar stått tjock som en vägg, dock har den ännu ej gått i betydlig mängd in i vikarne, men större partier (ända till för 150 rdr pr båt om natten) ba erhållits och är tillförseln jemn. Ovanligt feke, Från Lysekil skritves till Handelstidningen i Göteborg: Några fi skare från Kornoö, som i fredags utsatt sina koljbackor, gjorde en ovanlig fångst, då de påföljande morgon drogo dem, nemligen en 2 och en half alnar lång haj, som nappat på krok och insnärjt sig. Då bajen upptogs i båten, utsprutade han en stor mängd hvalkött eller späckstycken stora som en hand, hvilka han troligen i sia glupskhet huggit ur någon lefvande hvais kropp. — Iajen har blifvit insänd till Göteborgs nuseim jamte prof på det utsprutade köttet. fveresnöad. Enligt till medlemmar af Norrköpings poliskår ingången underrättelse, har man vid snöskottniog den 4 d:s å ett af Söderköpings torg under drifvorna funnit en snyggt klädd manasperson, nära förfrusen, Han hade sedan söndagen legat i i drifvorna; men man vet ännu ej om han dött eller kommit sig efter äfventyret. 2 Svens kaffe i Malmö inträffade härom dagen en sorglustig händelse. Der suto tre jernvägsherrar förtroligt glammande vid hvar sin tutiog, då en ung handelsman inkom med cn låda; som ineböll konfekt och åtskilligt annat. Bland det der andra funnos äfven ätskilliga fyrverkeripjeser, och då en af herrarne latade sig öfver lådan med sina brinnande cigarr, så — piff! paff! ritsch! ratsch! -antändes fyrverkeripjeserna, innan gästerna 1ilokalen visste hvarom frågan var. Rummet fylldes med rök, det fräste, smattrade och frasade i hvar vrå. Lilla skänkjungfruns hjerta kom i stark bultning — af förskräckelse naturligtvis. Herrarno använde toddar, kaffe och andra tillgängliga fluida såsom släckningsmedel och slutligen var man herre öfver elden, som ej åstadkow annan skada än ett förderfvadt bord, en skadad soffa, cen uppskakning åt herrarne, några spo