Dagens Nyheter – 13 december 1871, sida 1

Dilke skulle blifva republikens förste presi dent. Han var en ung man, utan tvifvel ärlig i sina afsigter, och han (talaren) önskade upp riktigt att Iuternationale måtte etter bäst: förmåga understödja medborgaren Dilke. Ef ter flera andra tal, i hvilka skarpa sidohug: åt Gladstoae och hans regering icke saknades beslöt man ändtligen att taga del uti det: fråga varande mötet i St. James Hall. Ytterligare skola vi anföra hvad arbetaretidningen Volks-Zeitung (en kämpe för sjelfhjelps-grundsatsen och kraftig motståndare till den falska socialismen) den 7 dennes berättade: Centralkomitån för maskinarbetarne i Chem. nitz, hvilka gjort strejk (strike), erkänner nu offentligt att strejken helt och hållet misslyckats. Internationalen har härigenom lidit ett fruktansvärdt nederlag. När man besiunar med hvilka högtrafvande fraser detta parti alltid söker inbilla veilden huru stort dess anhang och dess makt allestädes är, synes det ob gripligt att hela denna makt och hela den till uppoffringar villiga entusiasmen hos millioner internationella arbetare icke har varit i stånd att gifva tillräckligt understöd åt de strejkande maskinarbetarne i Chemnitz;, helst dessas anspråk af allmänna meningen ansågos fullt berättigade och deras strejk var afscdd att öppna bresch i en stor rörelse för arbetstidens förkortande i hela landet. Något jem-merligare kan ej tänkas än de listor den so: cialistiska tidningen meddelat å penningbidrag som från Tyskland influtit till de strejkandes underhåll, och från hela det broderligt förbundna och förenade Europa har nästan ingenting ingått. Aldrig förr har detta partis ihåliga, frasfulla vanmakt blifvit så framställd i sin nakenhet som nu. Tidningen Der neus Socialdemokrat, fastän sjelf socialistisk, anfaller gång på gång Internationalen och slår hufvudet på spiken, då han kallar generalrådet i London för en generalstab utan armå. I Ungern har visserligen sjelfve justitieministern sällat sig till de rädde. Han har för kammaren uppdragit en förfärande teckning af Internationalens framsteg i Ungern och dess fasliga afsigter, Den vill bemäktiga sig fästningen Buda, tända eld på hufvudstaden, störta regerivgen och vända upp och ned på hela samhällsordningen. Men som intet bevis kunnat framdragas för tillvaron af sådana planer, så har Ungern förblifvit temligen lugni. Allt hvad man vet vara faktiskt är att ett arbetaremöte est rum, att förhandlingarne dervid varit helt oskyldiga, att den förskräckta regeringen ändock låtit häkta 50 deltagare och att 5 af dessa verkligen befunnits vara ledamöter af den internationella arbetareföreningen.