Dagens Nyheter – 13 december 1871, sida 1

vw ÖV -—-— ett främmande land, der hon sedan skulle komma att känna sig olycklig och öfvergifven? Men om detta vore fallet, så skulle hon väl ej ha begärt att få tala med honom i hemlighet. Det var verkligen förunderligt, och han kunde icke alls bli klok på flickan — men nu gafs honom ej heller längre tid till att fundera på saken, ty derborta rörde sig något; han varseblef en ljus klädning. Tyst och med återhållen andedrägt stod han der och väntade, för att icke förråda sig. Om kanske en af systrarne — nej, det var hon sjelf, och med ett rop af glädje sprang han henne till mötes. Jenny syntes i högsta grad upprörd; oupphörligt kastade hon skygga blickar tillbaka, såsom fruktade hon att någon kunde följa henne, och derpå skyndande fram till Ralfson, som omslöt henne med sin arm, fattade hon hans hand och förde honom med sig in i skogen. Här var det ännu möjligt, att de skulle bli öfverraskade, längre in uti en tät lund af buskar kunde de vara säkrare; och Jenny var så märkvärdigt rädd för att bli sedd tillsammans med främlingen. Först sedan de passerat ett träsk och fördjupat sig i denna lund, stannade hon. — Men Jenny, bästa Jenny, bad den unge mannen, hvilken oförklarlig ångest har då fattat er? Hvad fruktar ni? Har jag då ej sjelf erbjudit mig att tala med er far och att utverka hans bifall till vår förening, sedan