Dagens Nyheter – 11 december 1871, sida 2

snart öfver att här få göa anhalt och läto glädje och munterhet råda. De visste allt för väl att intet bröllop blef af, förrän de kommo till bestämmelssorten, ty den som skulle stå brudgum var med. Frampå tisdagen började stormen vackla sin ihållighet. HSnöplog beordrades utgå, Det är vackert att se lokomotivet med påsatt plog röra sig framåt. Kastande snön högt åt sidorna och öfver gig, ser det ut som en snölavin rullade framåt, men ondt slita vid sådana tillfällen de som tjenstgöra på denna maskin. Från stationen underrättades att tåg snart skulle afgå uppåt. Kappsäckarne lagades i ordning och litet hvar lemnade ho tellet med ett hjertligt tack på sina läppar för det tillmötesgående och det utmärkta sätt, hvarpå man blifvit betjenad. Efter storm kommer solsken, heter det. I dag den 9 bjuder naturen på det vackraste väder. Det är lugnt och temperaturen — 8 gr. Det nyss på den vidlyftiga slätten utbredda snötäcket förskönas af solen, som på detsamma kastar sina strålar. Men hvad är det, som vi se derborta i sydostlig riktning från staden? Midt emellan Fårdalabergen och Ålleberg eller strax der bortom, der eljest intet hindrar synkretsen, mötas våra blickar af ett naturspel, hvilket kommer os8 att erinta oss och tillämpa det välkända yttrandet: Natur, hvad du är storj! Ett nytt berg visar sig der klart för våra förvånade blickar. Det skiljer sig dock från de naturliga bergen genom sin form och sin blöndhvita färg, hvilken tjusar ögat. Vi tro, då vi närmaro betrakta det, att det är en hägring af de vid horisonten befintliga molnen. Naturspelet var storartadt mellan kl. 12 och 1. Det aftog sedan allt mer, tills det med s80len försvann.