Dagens Nyheter – 11 december 1871, sida 2

VO od dem ingvarterades i väntsalarne och erhöllo sängkläder så långt stationens förråd deraf räckte. Åt familjer upplät stationsinspektoren Härlin sina egna rum, till och med sin sängkammare, så att han sjelf måste tillbringa de närmaste nätterna på en stol i expeditionsrummet. Tredje-klass-passagerare, som ej hade penningar att köpa mat för, underhöllos af hr Härlin. Stationsbokhållaren Fryckberg mottog tågpersonalen till inqvartering hos sig. De 50 passagerarne hade sålunda tak öfver hufvudet, och restaurationen drog försorg om att de med kassa försedde icke saknade bordets njutningar. Hela onsdagen tillbragtes på stationen, utan att passagerarne fingo veta när de skulle komma derifrån och utan att något rödjningsarbete företogs på banan åt Stockholmssidan — i brist af snöplog. På torsdagsmorgonen erhölls underrättelse att kl. framåt 10 f. m, skulle komma ett snälltåg och passera stationen, samt order att låta det blandade tåget afgå ungefär en half timme derefter, Passagerarno med detta tåg, som varit qvarhållna öfver 40 timmar, önskade naturligtvis att få följa med snälltåget och sålunda komma fram till Stockholm några timmar tidigare än med det blandade tåget. Tillstånd bärtill begärdes hos trafikstyrelsen, som lemnade det — men med förbehåll att prisskilnaden erlades. Det var, bör man hoppas, endast den under yrvädersdagarne rådande stora brådskan hos styrelsen som vållade att denna vid sitt medgifvande fästade ett vilkor som under dåvarande förhållanden måste förefalla småaktigt. Passågerarne ville icke heller begagna sig af tillåtelsen utan följde med sitt eget tåg till Stockholm, dit de (efter ytterligare 1 timmes uppehåll vid Tumba) aslände omkring kl. 5 på torsdagseftermiddagen, gBåledes först något mer än två dygn efter sin ankomst till Sparreholm. Enligt mellan dessa passagerare träffad öfverenskommelse skulle till offentlighet bringas uttrycken af den stora tacksamhet de känna för alla de uppoffringar stationsinspektoren Härlin underkastat sig för deras skull samt för hans outtröttliga välvilja, och likaledes ville de tacksamt erkänna bokhållaren Fryckbergs enahanda förtjenster. Från Falköping skrifves till oss: Ett yrväder, hvars make mången ålderstigen säger sig förut näppeligen ba skådat, har för några dagar sedan rasat på denna bygd. Falbygden, belägen så högt öfver hafsytan och icke bevuxen red någon skog, som hejdar stormens fart, är säkert mer än någon annan trakt utsatt för sådant oväder. Ehuru det lätt låter tänka sig, att ett yrväder här bör vara svårt att uthärda, lär dock ingen, som ej varit utsatt för dess obehag, kunna bilda sig ett rätt begrepp om dess våldsamhet. Betecknande är följande, som tilldrog sig för några år sedan: En bland ortens äldste landtbrukare skulle under yrväder färdas till sitt hem en afton. Han hade en knapp half fjerdingsväg dit och såväl han sjelf som hästen kände sålunda hvarje fjät. Icke desto mindre försökte båda förgäfves hitta hem. Han reste hela natten och mot morgonen återkom han just till samma ställe, derifrån han aftonen förut hade utrest. Än i dag omnämner den vördnadsbjudande mannen denna resa, såsom en den värsta i hans lif. Då den som så väl känner trakten ej kan taga sig fram, gå är det naturligtvis värre för den med förbållandena obekanto. En sjöman, som mången gång pröfvat svårt väder på öppna bafyet, råkade här at i yrvädor. På fullt allvar sade han sedermera, att han heldre ville uthärda en storm på hafvet än Falbygdens snöstorm. Man hår under dö ädlato åren sökt besegra döeme bantågens störste fionde, snöstormen, genom uppförande af så kallado snöskärrle, uppsatte utefter banan på de ställen, der erfarenheten visat det vara värst att påssera. Bfter ett yryväder är det ott Behag för ögat alt so de snöberg som bilda sig öfver dessa skärmar, och att banspåret ligger dernedanför nästan fritt från inör Mot don storm, som sistlidne lördags e. m. utbröt, stodo döck en dol af dessa skärinär tokö bi. De blåste på några ställen nöd, cn följd såväl afstormena våldsamEet som ock deraf alt marken ej var tillräckligt fruson. i På Hlags inoörgön fortfor yrvädret med ökal fart och det befarades redan tidigt på stationen att tågen svårligen kunde taga, sig fram ens dit. Det visade sig ock snart ått snälltläget från Göteborg fördröjdes. Det arbetade 8ig fram mot Sörby, men dess ansträngning att komma dit var förgäfves. Det vände vch mäste taga sitt qvarter i PöglaVik? Snälltåget från Jönköping hade. lyckats nå Fälköping, och dö. detsamma åt—— eo TR EE SO NO PE VR SE PER RRVTEF RR RTR EST?T TERS ERM FITTA vag ARA