Dagens Nyheter – 8 december 1871, sida 2

Någon bultade hårdt på dörren. En kyrassier inträdde, åtföljd af en kurir, som knäböjde invid Pappenheims dödsläger. — Jag kommer från Madrid, sade denne man, och konungen, min herre, har befallt mig att öfverlemna detta skrin i herr stormarskalkens händer. Grefve Pappenheim tog emot skrinet och öppnade det. I nästa ögonblick såg man Gyllene Skinnets lysande insignier blixtra mellan hans darrande fingrar. Ett slags hänförelse afspeglade sig i hans ansigte. — Ändtligen! mumlade han. En rysning skakade hans lemmar, och med bruten stämma sade han: — Farväl, du ära! farväl, du jord! Dödens blekhet utbredde sig öfver hans p nna; det röda korset syntes svagt öfver ögonbrynen. Hun fästade på herr de Chaufontaine sin blick, hvari lifvets eld nu höll på att slockna, sägande: — Jag har alltid känt er som en tapper och ädel soldat; lofva att låta mina kyrassierer begrafva mig med detta ordenstecken och min värja. -— Er önskan skall bli uppfylld. — Och nu må Gud kalla mig; jag är beredd att dö! yttrade stormarskalken. Straxt derefter uppgaf han andan, under det han med båda händer omfattade värjfästet och det briljanta ordenstecknet.