Dagens Nyheter – 8 december 1871, sida 2

säga, aldrig nyst synnerligen hog tanka om den nye redaktörens af Kalmar hufvud; men till dess vi läste hans ofvan antydda bedyrande hade vi dock alltid tilltrott honom så pass mycket förstånd och karakter, att han icke sjelfvilligt skulle framställa sig för sin publik och säga, pekando på sig sjelf: Se här står Dumbom den andre! Två äktenskap och ingen vigsel. Bethelkapellet vid Malmskilnadsgatan tillhör ett samfund af baptister. Den sal, hvari dess andaktsöfningar förrättas, har rektangelns form och rymmer 1,500 personer — ja till och med 2,000. I salens bakgrund är en hög estrad, hvarifrån föredragen hållas för församlingen vid gudstjensterna. Denna upphöjning motsvarar altaret i de katolska och protestantiska kyrkorna, men baptisterna nyttja inga bilder, inga taflor, inga sirater i sina andaktshus. De förmena att det är nog, om man bär Frälsarens bild i sitt hjerta. Baptisterna hålla icke äktenskapet mindre heligt än någon annan kristen bekännelse gör det, men de förneka att presterskapet har någonting att göra med äktenskapets afslutande. De anse att den offentliga förklaringen inför församlingen, att man och qvinna ingå förening för lifvet, är nog både i borgerligt och religiöst häneeende. En sådan förening ingicks förl. tisdags afton 1 Bethelkapellet af tvenne brudpar; det ena L. J. Bergström och Lovisa Helena Sc enlund, det andra P. Palmström och Maria Sofia Beinius. Dessa bröllop höllos så högtidligt som någonsin en kyrkvigsel mellan mindre bemedlade personer firats. Estradens framsida med dess baluster var sirad med lefvande växter. Mellan nerier voro murgrönor och myrten sammanflätade i festoner, mötande hvarandra vid en högt uppdragen vinstock, som utgjorde midtelpartiet i den enkla dekorationen och hvars rankor klänvgde sig ned mot festonerna likt tågen på ett skepp. Framför estraden en rad af stolar. Der framför ett bord med ett par blomvaser. Inga pallar. Ingen af sta-. ten ordinerad prest. Men i stället tusen uppmärksamma vittnen ikyrkbänkarna; mesta delen qvinnor. En äldre man, som tyckes höra till lärarne i församlingen, stiger fram nedanför estraden och uppläser ett par verser ur en sångbok. Derefter sjungas dessa versar från orgelläktaren af en blandad kör Församlingen instämmer. Ännu en sång ljuder. Brudgummarne — båda elever i Bethelseminariet — sitta i hvad som här motsvarar kyrkornas kor. Nu inträda brudarne, förda af lärare eller föreståndare i församlingen och följda af anförvandter och unga flickor, som tyckas motsvara tärnor, ehuru deras klädsel är hvardagsmessig. Brudarne äro klädda i svart och bära inga andra prydnader än myrtenkronan och den långa hvita slöjan. Brudgummarne gå dem till mötes och de taga plats, hvart par för sig, på stolar i den förut omtalade raden nedom predikoestraden. Mellan paren och på yttersidorna om dem sätta sig de herrar, hvilka fört in brudarne, samt anförvandter till dessa. Alla hafva de sina ansigten vända åt förgimlingen. Här är församlingen hufvudsaken — icke presten. Den ofvannämnde läraren eller föreståndaren — vi känna cj befattningens titel j eller karakter, men mannen heter Johannes Palmquist — håller en längre tacksägelsa t:ll Gud med särskilt afseende på äktenska! pets instiftande. Hr Nyström — en mer bekant baptistisk lärare — träder fram och redogör för de skäl som förmätt de begge brudparen att välja detta sätt för sin förening. Denna redogöi relse är en utveckling af och ett försvar!