Dagens Nyheter – 7 december 1871, sida 2

tor vald mot per-on. Hr OC. F. Bergstedts tredje föreläsning om arbete, arbetslöner, arbetsinställelser m. m. hölls i går afton uti .slöjdskolans stora hörsal. Denna gång sysselsatte sig föreläsaren uteslutande med frågan om arbetslönerna. Det pris som betalas för hvad man köper bär i verlden är alltid en arbetslön ; och utgående härifrån framkastade hr B. frågan: Hvem eller hvad är det då som bestämmer arbetslönernas belopp? Denna fråga besvarades icke genast, utan uppehöll sig talaren en stund vid förhållandena i fordna dagar, då staten blandade sig i allt och bestämde icke allenast hvad saker och ting skulle kosta, utan äfven hvad som skulle få säljas, hvar och af hvem varorna skulle hållas till salu, hvilka skulle få köpa och icke köpa 0. 8. Vv. Han uppdrog en ganska pikant teckning af den gyllene skråtiden, talade om huru bönderna endast fingo ha ett visst begränsadt antal söner hemma (beroende af hemmanets storlek), huru i hvarje stad endast så och så många idkare af ett yrke tillätos lifnära sig med sitt arbete, nämnde några ord om den förbrytelse som under frihetstiden ansågs förskräckligt stor och som kallades kladdande i handel, beskref CbönhasjagternaX, eller den sorgliga företeelsen att personer som ftogo sig det orådet före att sälja en vara som de, enligt skrålagen, icke voro berättigade att sälja jagades nära nog som vilda djur, erinrande om att barn till backstugusittare och andra fattiga stackare på landet voro förbjudna at efter en viss ålder förblifva i hemmet, emedan de skulle ut och tjena för att det skulle bli god tillgång på arbetsfolk, att man till och med för att gynna fabriker, anlagda med statsunderstöd, var betänkt på att utfärda en förordning om att barn som visade sig ej ha särdeles goda anlag för läsning skulle tagas ur skolan och användas till arbetare på fabrikerna, för ått dessas egare skulle få arbetena gjorda för så billigt pris som möjligt samt att 1720 års ekråordning ej blott innehöll förbud för tjenstfolk att nyttja kläder af vissa dyrbarare tyger, ba långa skört på rckarne och långa klädningar, utan äfven stadgade en viss modell för alla slags kläder, hvilken modell på underdånigt förslag af rikets ständer blifvit utaf k. m:t allernådigst anbefalld. Vidare berättade tal., bland annat, äfven att, ännu i en senare tid, en person som djerfdes uppträda med längre stångpiska än som med hans rang och samhällsställning vore förenligt riskerade att fiskalen, om han mötte honom på gatan, kom fram och mätte stångpiskan på honom samt klippte af den, så att den icke blef längre än den fick vara, äfversom att på slutet af 1700-talet en i allo aktningsvärd borgare i Stockholm en gång blef bötfälld af vederbörande myndighet för det han hade för stora knappar i rocken. Efter denna återblick på fordna förhållanden, som numera lyckligtvis höra till de för alltid öfvervunna ståndpunkterna, besvarade föreläsaren sin ofvanborörda fråga sålunda: arbetslönerna äro beroende af förkållandet mellan lönefonden och antalet uf dem som erbjuda sig att arb-ta. Cobden har med några få ord uttryckt lagen för arbetslönernas stegring och fall; han har sagt: När två arbetare springa efter en arbetsgifvare, då falla arbetspriserna; när deremot två arbetsgifvare springa efter en arbetare, så stiga dessa priser. Sålunda måste arbetspriserna fluktuera; dock finnes ett jemnvigtsmedium, kring hvilket de under normala förhållanden gerna röra sig, och det är i allmänhet önskligt att de hälla sig så nära detta medium som möjligt. tmellertid PFrasiså RHascca fMylirnntianAaR In ARKA P4