Dagens Nyheter – 7 december 1871, sida 1

WMV lll Da drabbade samman med en kraft och våldsamhet, som skulle ha anstått forntidens berserkar. Deras värjor slogos mot hvarandra såsom hammaren mot städet, men stötarne paraderas lika hastigt som de gåfvos. Btriden företedde emellertid den egenheten, att Renaud blef allt lugnare och kallblodigare ju längre den varade, under det att grefve Pappenheim, som märkte att hans kyrassierer börjat vika, efterhand kände sig alltmera uppretad och fäktade med ursinnig häftighet, för att genom sitt exempel ingjuta nytt mod hos de försagda; ett ögonblick såg han bort från Renaud och ropade: — Framåt, kyrassierer! Men koappt hade han uttalat dessa ord, förrän Renauds värja genomborrade hans axel. Ett rop af raseri kom öfver grefvyens läppar; han ville fortsätta kampen, hans hand gjorde en förtviflad ansträngning, för att qvarhålla värjan, men sjönk derefter maktlös ned vid hans sida, — Medgif att ni är besegrad! sade herr de Chaufontaine. Men kyrassiererna hade märkt sin anförares farliga belägenhet. De störtade fram och skilde de två stridskamraterna från hvarandra; hertig Bernhards ryttare och herr de la Guerches dragoner blandade sig i striden, från alla sidor smällde pistoloch gevärskott, och DE BEGGR FRANSMÄNNEN. 110.