Dagens Nyheter – 7 december 1871, sida 1

komfha troligen i morgon. Men undantag af Linköpings och Westerviks, saknas sedan lördagen posterna. Till generalpoststyrelsen ingick dessutom följande telegram från Eslöf: Två dagars fullständiga utrikesposter uppgingo i dag Trafiken lär vara oförhindrad till Falköping. Ystadståget bar uteblifvit. Från trafikstyrelsen mottogo vi i går följande meddelande: Med undantag af det i går vid Katrineholm qvarlemnade tåg nr 3, som i dag kl. 6 e. m. fortsatt till Hallsberg efter verkställd plogning, ha alla öfriga tåg i distriktet instälts. Snöns djuplek å banan från 2 till 10312 fot. Snöplog har forcerat drifvorna mellan Hallsberg och Katrineholm samt mellan Norrköping och Simonstorp, från hvilken senare station plogen återvändt i följd af inträdande mörker. All arbetsstyrka, som kunnat anskaffas, har blifvit använd, men dock befunnits tillräcklig för de stora snömassornas bortförande från bana och bavgårdar. litt extra snälltåg anordnas att i morgon afgå från Hallsberg till Stockholm kl. 7 f. m., hvilket ankommer hit omkr. kl. 1 e. m., såvida plogen kan hålla banan klar. Äfven kommer ett extra snälltåg att anordnas från Stockholms centraistation till Hallsberg och Norrköping omkr. kl. 1 ce. m., allt under nyssnämda förutsättning. Yrvädret fortfar att rasa ännu långt efter midnatt i går, och man kan af snöbergen på våra gator och gränder döma till, hur det måtte se ut på landet och isynnerhet på slätterna, der vinden haft fritt spelrum. Landsvägarne rundtomkring hufvudstaden lära vara alldeles igenyrda och befolkningen i alla riktningar sysselsatt med skottning och plogniug. I alla bondqvarter var det i går tomt och öde och ingen bonde, hvarken från Roslagen eller den del af Upland, hvars befolkning brukar inkomma genom Norrtull, hade varit synlig. Högst få mjölkbud och inga från egendomar, som äro längre bort belägna från hufvudstaden, inkommo i går hit. Sannolikt ha många personer blifvit insnöade och en del kanske fått sätta lifvet till, liksom under det förfärliga yrväder, som den 28—29 januari år 1850 rasade öfver landet. De bud, som hemta vatten från Haga källa, kunde i går morgon med svårighet framkomma till Haga grindar, men alt framtränga derigenom befanns omöjligt, hvadan de måste återvända med oförrättadt ärende. Inom kufvudstaden voro under gårdagen massor af arbetsfolk sysselsatta med skottning och bortköring af snö. Såsom bevis på yrvädrets våldsamhet i tisdags afton och de faror, för hvilka åtminstone gående ute på fältet voro utsatte, anföra vi följande: Sagde afton vid 9-tiden hördes från 5:te batteriets artillerikasern vid Ladugårdslands tull nödrop utifrån Ladugårdsgärdet, åt kadettbaracken till. Tjugu man från nämda vatteri begåfvo sig ut i den djupa snön, som låg ända till 3 och 4 fot djup. Då sex man af de tjugu kommo i närheten af kadettbarackan, anträffades två menekliga varelser. — Uppdragna ur snön, hvilken gick dem till halsen, befunnos de vara vuktmästaren vid Borgen å Ladugårdsgärdet och hans tjensteflicka. På väg från staden hade le i den tjocka snöyran gått vilse och råkat komma ända upp til ofvannämda barack; men då oförmögna att komma längre och nästan alldeles öfversnöade, började de ippgifva nödrop, hvilka, som sagdt, lyckligtvis hördes till artillerikasernen. Vaktmästaren sjelf har ej erfarit några svår