Dagens Nyheter – 5 december 1871, sida 2

Em engelsk teater är oumera öppnad i St Petersburg, som är den enda stad i verlden med offentliga teatrar för så många olika språk: ryska, tyska, franska och engelska (förutom ftaliensk opera). Kolera ombord ä ett utvann drarefartyg. Såsom redan på telegrafisk väg meddelats, ankom utvandrareångfartyget Franklin4; tillhörande Stettiner Baltie-Llyd-linien, den 13 november till Newyork med kolera ombord. Tidningen Newyork Sun af påföljande dag meddelar under rubriken fen flytande likkistas ankomst från HEuropa följande om den förfärliga olycka, som öfvergått detta fartyg: Ångfartyget Franklins, kapten Dreier, afgick den 10 oktober från Stettin, den 12 från Köpenhamn och den 135 frän Kristiansand med 21 kajutoch 621 mellandäckspassagerare. Helsotillståndet vir de första dagarne, då fartyget var i sjön, så godtsom det vanligen brulkar vara mobord på ev utvandrareskep På 10:de dagen i träffade det första sjukdomsfallet, som antogsv stark diarrg, men i verkligheten var kolera, och denna sjnkdom spred sig ned en så förfärlig hastighet, att 100 personer angrepos inom få dagaroch 49 dogo innan fartyget nådde Halifax, hvilken hamn måste anlöpas i följd af brist på kol, Vidankomsten till Newyork hade ytterligare 11 insjuknat. De friska passagerarne flyttades genast till karantänsskeppet sDelawares, der de åtnjötlo särdeles god vård. De sjuke transporterades till karantänssjukhuset. Dagen derpå daitfördes än ytterligare 10 af sjukdomen angripna Många at de sjuka hade mistat alla sina slägtingar ombord och 11 små barn hade förlorat både far och mor Kapten Dreier har i hvarje binseende uppfyllt sin pligt under de sorgliga förhållandena, och fartyget var väl utrustadt. Tidningen tillägger: Skandinaverna i Newyork ba från en tidigare period en hopsparad kolerafond på omkring S40 dollar, och det är antagligt. utt en del af dessa medel nu kommer att användas för de behöfvande sjuke. som anländt med Franklin. Bhyggligt mnidingsdaäd. Från Orihvesi skrifves till finska Dagbladet den 18 november: Ett fasaväckande dåd, som här begicks den 15 d:s på aftonen, och hvartill maken ej i mannaminno fösports i dessa nejder, är den sorgliga anledningen till förevarande skrifvelse. Uppe på en hög och kal bergshöjd, benämd Kultavuori, på ett bösshålls afstånd från vår stora kyrkoby, ligger en enstaka boning, der en äldre enkefru Meurling bodde ensam n ed sin piga. Då fru Meurling ansågs behållen och hent nes värnlösa belägenhet var allmänt känd, hade dessa omständigheter väckt någon penningsniken nidings lystnad, hvilken han tillfredsställde genom dessa olyckligas mord och rånande. Detaljerna vid morden äro tillsvidare obekanta, då gerningsmannen (man antager af vissa omständigheter att det varit blott en) ännu ej gripits, och de olyckliga offren vid upptäckten, som skedde först följande morgon, längesedan voro bragta till tystnad. Ena minderårig gosse, som ditskickats i något slags ärende, återvände hastigt, andlös af förskräckelse, med underrättelse, att fru Meurling, enligt hans förmenande, illa fallit samt låg liflös och i blod framför sin trappa. Sedan folk samlats och man begifviv sig till ort och ställe, finner man pigan, hvilken gossen tagit för frun, lig. ande nedanför trappan samt frun i tamburen, dit dörren stod öppen, båda gräsligt vanställda af flere och stora sår af knif eller anvat hvasst eggvapen i hufvud och andra delar af kroppen. En del af trappan och tamburen voro bokstafligen öfversköljda af blod. Inne iköket och de inre rummen syntes deremot ej några spår efter morden, men de flesta lådor befunnos öppnade och antagligen delvis plundrade. Äfven alla den aflidnas penningar, hvilka, enligt hvad några tro sig känna, för tillfället bestego sig till 4 3500 mark, vora försvunna. En del af silfret återfanns qvarlemnadt, ehuru framme. Huru mycket deraf sam det öfriga, mördaren tagit, kan ej bestämmas. Tiden för morden kan slutas till deraf, att pigan, som samma afton variti badstuga i byn, litet före kl. 8 återvändt hem, men ännu ej hunnit in, förrän hon på trappan erhöll sin bance. Hon befanns nemligen i fullkomligt samma drägt som vid homgången samt med en stickning i handen, hvilken hon äfven på sin badstugufird medhaft. Sinnena äro förfärligt uppskakade öfver denna hemska gerning, isynnerhet som mördaren ännu går fri,