Dagens Nyheter – 5 december 1871, sida 2

hotas af Jupiter och Saturnus... En stor händelse är nära förestående. — Ahl! ij — Se, huru er stjerna lyser, nådige herre, och det fastän hon närmar sig den fiendtlige Mörkurius, hvars inflytelse dock, Gud varo lof, bekämpas af Sirius, Sanningen läses på himmelen i eldbokstäfver. Betrakta denna stjerna, som synes midtemellan det krigiska Lejonet och bataljernas vän Väduren!... Ah, må han akta sig! — Hvem? Förklara er! sade Wallenstein, som var så intresserad att han knappt kunde draga andan. — Aha!... Hum!... Den stjerna, som är herre öfver hans lif, har bleknat. Himlen har sagt och upprepar fortfarande detta: November är olycksbringande för Gustaf Adolf! Wallenstein andades åter. — Och i dag ha vi den 5:te november! utropade han. Seri fyllde pappersärket med allehanda mystiska tecken och siffror. Wallenstein stirrade frågande på honom. — Ja, olycksbringande, mycket olycksbringande, återtog astrologen. Solen gick ned i en purpurröd sky. Hvad du var dyster då, Gustaf Adolfs stjerna! Då Wallenstein, till hälften öfvertygad, men dock änuu villrådig, lerinade Senis bus, mötte han en mån, som sökto efter honom.