Dagens Nyheter – 4 december 1871, sida 1

— 833 — — Men om denna duell kommer olägligt för er, återtog herr de la Guerche, eller, med andra ord, om ni har sådana affärer att uträtta, som ni ej anser kunna uppskjutas, så går det an att slippa ifrån saken genom att lemna mig den rosett, jag ser hänga vid ert värjfäste. Johan v. Werth smålog och sade i högdragen ton: — Jag trodde mig ha att göra med en verklig krigare, och icke med en komedihjelte. Två armåber stå midt emot hvarandra, för att genom ett storartadt fältslag afgöra tvänne rikens öde; ni har er plats på ena sidan, likasom jag har min på den andra. När striden har utkämpats, skall jag vid min heder möta er hvar ni sjelf önskar. Armand Louis ;skakade på hufvudet. — Jag har er nu, sade han, och jag behåller er; om en af oss dör, blir det blott en soldat mindre, och de två armberna kunna nog reda sig oss förutan. Stället var ödsligt; ingen menniska syntes till. Johan v. Werth blickade met kyrkan, som syntes i fjerran; det var dit han kallades af det uppdrag, Wallenstein anförtrott åt honom, Hvad skulle han icke ha yelat gifva för att få se en sqvadron kejserliga ryttare närma sig! Men herr de la Guerche hade redan dragit sin värja. Johan v. Werth följde hans exempel. DE BEGGE FRANSMÄNNEN, 107.