Dagens Nyheter – 2 december 1871, sida 1

-—OUR -—-— vexlade då och då några få ord med sin adjutant. Emellertid visade sig morgonrodnaden; man kunde nu se framför sig en flod, som framflöt tvärs öfver vägen. En bro fanns öfver floden; men halfva antalet af de pelare, som uppburo denmna bro, voro afhuggna. På afstånd aftecknade sig ett kyrktorn mot himmelen. I det ögonblick då Magnus och OCarquefou hunno fram till bron, lät en stark hvisslinog höra sig. Genast stannade de båda trotjenarne. Detsamma gjorde ock baron v. Werth och hans adjutant. De sågo förundrade på hvarandra. Armand Louis och Renaud befunno sig straxt vid deras sida. — Hvad är på färde? frågade bairaren. — Jo, det förhåller sig så att jag heter Armand Louis de la Guerche och att min vän, som ni ser här, är ingen annan än markisen Renaud de Chaufontaine, som har varit god och åtagit sig bli min sekundant, sade Armand Louis, i det han tog af sig hatten. Johan v. Werth såg sig omkring. — Det tjenar ingenting till att ni ser efter om ni har några vänner i närheten, yttrade Renaud. Magnus och Carquefou, som jag har den äran att presertera för er, skola hålla vakt, så att vi ej behöfva frukta att bli störda. Vi äro fyra, och ni två; det enklaste är derför att ni drar er värja och fogar er efter omständigheterna.