nen voro flaggor uthängda i fönster och på balkonger, och från alla hus svajade trikoloren. Kl. 8 f. m. hvimlade det af folk vid jernvägsgärden, der en afdelning beridet nationalgarde höll hedersvakt. Prins Umberto med sin stab, ministrarne, municipalrådet och andra notabiliteter hade infunnit sig på bangården. Då det kungliga tåget ankom, mottogs det med ett stormande: (Viva il Re!t Konungen begaf sig i vagn till Quirinalen, eskorterad af nationalgardet till häst. Vid palatset mottogs han af prinsessan Marguerita, som ledsagade honom till hans rum. Utanför palatset samlade sig tusentals menniskor, hvilka oupphörligt ropade: lefe konungen! och svängde med näsdukarne, Ungetär efter en timmes förlopp visade sig ändtligen konungen på balkongen med blottadt hufvud och med ministerpresidenten vid sin sida. Han helsades med entusiastiska lefverop, hvilka tydligen gjorde ett djupt intryck på honom. Rom har, så slutar berättelsen, visat hvilka känslor det hyser för sin monark, som aldrig svikit folkets förhoppningar och som au kommit fill sin hufvudstad för att öppna parlamentet, hvarmed en ny epok inträder för Italien, Konungear ämnar stanna tre veckor i Rom.