Dagens Nyheter – 1 december 1871, sida 1

så stor plats, att två eller tre män i sender kunde tränga sig fram med fara för lifvet. Johan v. Werth, som var nästan utom sig af raseri, förde de kejserliga direkte mot denna improviserade stenmur. Den var tusen man på ena sidan mot femtio på den andra; men i anseende till passets smalhet kunde endast ett fåtal samtidigt deltaga i stormningen, och snart sagdt hvarje kula, som dragonerna sände fienderna till mötes, gjorde åsyftad verkan. En hög af lik samlades efterhand framför stenröset. De kejserlige räknade icke sina döda, utan förnyade oupphörligt anfallen. Dragonerne hade gömt sina hästar bakom några framskjutande klippor och kämpade till fots. När någon af dem blef såråd, satte han sig ned på en sten och fortfor att skjuta, så länge lifvet fanns qvar hos honom. Ibland lyckades det en och annan af de kejserlige att komma upp på stenmuren, men de blefvo då i samma ögonblick nedgjorda. Magnus och Carquefou hade skaffat gig ett par långa spjut, hvarmed de genomborrade de stormande. — Det här påminner om belägringen af Bergen-op-Zoom, der vi med våra lansar stötte ned spanjorerna i grafvarne. — Ack! sade Carquefou, dessa spjut erinra åter mig om stekspetten i köket på S:t Wast .. . Aldrig glömmer jag de delikata, späckade kapuDE BEGGE FRANSMÄNNEN, törn,