Dagens Nyheter – 28 november 1871, sida 2

gifvit detta barn lifvet... jag skall derför rädda er och era olyckskamrater. Adrienne hade stigit upp och betraktade honom med förvåning. — Asa har aldrig ljugit, fortfor skogvaktaren; ni har funnit vägen till mitt hjerta, jag tycker synd om er. När det djupaste mörkret inträdt, så sig åt den man, som var här i går och samtalade med er, att han skall genast samla sina vapenbröder; jag vill då rädda dem, och jag kan det, derpå svär jag vid min heder. Emellertid voro de dragoner, som kulorva skonat, sysselsatta med att begrufva sina döda kamrater. Till och med herr de Collonges syntes allvarsam; ty det var måaga grafvar och ännu flera sårade. Herr de Collonges beräknade, huru länge försvaret ännu kunde räcka, och kom till den slutsatsen, att det längsta vore två dagar; cfter förloppet af denna tid skullo alla vara döda. Nu infann sig Adrionne och frågade efter herr de la Guerche. Dragonerna gingo afsides, för att duras anförare skulle få tala med sin käresta utan obehöriga vittnen. Fröken de Souvigay berättade för herr de la Guercho hvud skogvaktaren hade sugt kenne, och hon yttrade till sist: — Jag har förtroende till denno mans ord; sammankalla derför dragonerna och för dem till byns torg.